Experiment och övningar

Det är bara kiss, bajs och toapapper som får spolas ner i toaletten. I många skolor är det problem att elever spolar ner pappershanddukar som orsakar stopp. Det här experimentet visar skillnaden mellan olika papper och varför det bara är toapapper som får spolas ner i toan.

Gör så här:

1. Lägg olika sorters papper i varsin burk med vatten, till exempel en bit toalettpapper, en våtservett, en bit hushållspapper, en pappershandduk och kanske en teckning.
2. Skaka burkarna hårt en stund. Vad är skillnaden mellan de olika papperssorterna efter de skakats? Varför får man bara spola ner toalettpapper?

Experimentet kan också göras genom att lägga papperssorterna i skålar med vatten och låta dem stå över natten. Men då passar experimentet bättre för lite äldre barn.

Det är sämre för både miljön och plånboken att köpa en flaska med vatten i affären än att fylla flaskan med vatten från kranen. Gör en snygg flaska så ni kan ta med er kranvattnet istället för att köpa vatten i affären.

Använd en flaska som finns till hands. Skapa en egen etikett (med vattentåliga färger) som ni limmar fast. Eller måla direkt på flaskan med färger som fäster på flaskans material. Exempel på text: ”Äkta kranvatten” eller ”Världen godaste vatten”.

I det här experimentet kan ni på ett enkelt sätt undersöka avdunstning och vattnets kretslopp.

Det här behöver du:

• Två glasburkar med vatten
• Lock till den ena burken
• Tuschpenna

Gör så här:

1. Fyll två glasburkar med lika mycket vatten. Markera vattennivån med en tuschpenna. Sätt ett lock på den ena burken.
2. Ställ glasburkarna i ett soligt fönster. Vad tror du kommer att hända med vattennivån i burkarna de närmaste dagarna?
3. Låt glasburkarna stå några dagar. Vad har hänt med vattennivån? Stämde det med vad du trodde?

Gör ett eget kretslopp genom att plantera växter i en sluten glasburk. Vattnet som växterna avger kommer att stiga upp i burken som vattenånga. När ångan nuddar glaset kyls det ner och vattnet rinner ner längs kanterna. Då kan växterna ta upp det igen med sina rötter.

Syre och koldioxid rör sig också runt i burken och växlar mellan de olika formerna. Växterna andas koldioxid och gör om det till syre medan nedbrytarna som finns i jorden gör precis tvärtom. Man kan säga att det slutna kretsloppet i burken är som vårt jordklot i miniatyr.

Det här behöver du:

• Glasburk med lock
• Små stenar eller lecakulor
• Sand
• Jord
• Lagom stora växter så att de får plats i burken, till exempel murgröna eller fetbladsväxter. Blommande växter är inte att rekommendera.

Gör så här:

1. Ta en stor glasburk som är vid upptill.
2. Lägg ett lager med små stenar eller lecakulor i botten och täck med sand. Fyll burken med jord och sand till den är ungefär halvfull.
3. Plantera växter och vattna lite. Det behövs inte så mycket då växterna och jorden redan innehåller vatten.
4. Sätt på locket och se till att det är tätt. Skriv datum på burken.
5. Ställ burken ljust, men inte för soligt.

Du har nu gjort ett kretslopp i miniatyr. Se vad som händer med fuktigheten i burken efter några dagar. Öppna inte burken, då bryter du det slutna kretsloppet. Experimentet kan fortsätta i många år.