Paradigmskifte på 1970-talet
På 1970-talet kom ett paradigmskifte i synen på avfall. Återvinningsfrågan aktualiserades och bland annat byggdes under decenniet åter en sorteringsanläggning på Lövsta.
Den 1 januari 1970 infördes det kommunala renhållningsmonopolet enligt ett riksdagsbeslut. Ända fram till 1972 var stadens sophämtning en blandning av privata och kommunala aktörer, där fastighetsägaren kunde själv bestämma vem som skulle hämta soporna. Därefter fick Stockholms stad det sophämtningsmonopol och ansvar för hantering av hushållssopor som vi i dag fortfarande innehar och som nu ligger på Stockholm Vatten och Avfall. För Stockholm innebar det en omorganisation som resulterade i att gatukontoret och tidigare entreprenörer skulle sköta uppgiften. Varje aktör fick sig tilldelat ett så kallat entreprenörområde av Stockholms stad.
Materialåtervinning på uppgång
I maj 1975 beslöt Sveriges riksdag att råvaror borde nyttjas med återhållsamhet och att återvinning av använt material skulle eftersträvas. 1977 började kommunens eget företag Stockholms Kommuns Avfallsförädling (SKAFAB) sin verksamhet. SKAFAB ersattes senare av Renhållningsförvaltningen i Stockholm.
En försöksanläggning för sortering av avfall uppfördes under 1980-talet på Lövsta och i början av 1990-talet pågick försök med sortering av avfall vid källan, bland annat med fastigheter i ”Sibirien” och Kälvesta.
År 1994 kom lagen om producentansvar för förpackningsmaterial. Tidigare hade ansvaret legat hos kommunerna. Producentansvar innebär att de som producerar en vara har ett miljöansvar och ska ta hand om varan även efter konsumenternas slutanvändning. För att möta myndigheternas krav gick näringslivet samman och bildade olika materialbolag. Tillsammans bildade fyra av materialbolagen två serviceorganisationer: Förpackningsinsamlingen och REPA. Vid årsskiftet 2005 övergick Förpackningsinsamlingens verksamhet till bolaget Förpacknings- och Tidningsinsamlingen (FTI). FTI ansvarar idag för återvinningsstationerna runt om i staden där stockholmarna lämnar tidningspapper, kartong, plast, metall och glas.
Avfallshantering på 2000-talet
På 2000-talet började sophämtning av sopkärl med lastbil och enbart en hämtningsperson (chauffören). Hen behövde inte längre lämna sin bil utan tömde sopkärlet från förarstolen med hjälp av en lyftarm direkt in i fordonens behållare. För att slippa sopkärl och sopbilen helt introducerades i vissa områden system med sopsug, där avfallet via nedgrävt rörsystem uppsamlas på vissa ställen för vidaretransport.
I början av 2000-talet eldades nästan alla hushållssopor upp i förbränningsanläggningen i Högdalenverket. Energin omvandlas där till elektricitet och fjärrvärme. Men genom rötning i särskilda anläggningar skulle matresterna även kunna användas till att framställa biogas. Istället för att sortera ut matavfallet fanns runt 2010 idéer om avfallskvarnar som skulle mala ner och skicka matrester via avloppsledningarna till Stockholm Vatten och Avfalls avloppsreningsverk, där de skulle förvandlas till biogas. Tidigare fanns en straffavgift på matavfallskvarnar, men den slopades av regeringen och meningen var att stimulera användandet av avfallskvarnar.
Idag har Stockholms stad högt uppsatta mål för insamling av matavfall för att tillverka biogas och biogödsel.
