Avloppsledningar och så småningom reningsverk
När stockholmarna 1861 välsignades med en allmän vattenledning började man även planera för att avleda avloppsvattnet. En första avloppsplan för Stockholm lades fram redan 1866, alltså bara fem år efter invigningen av Skanstullsverket. Men ännu skulle det dröja många år innan det blev någon ordning på avloppsvattnet.
Avlopp ansågs för kostsamt
Redan 1866 togs ett första förslag till avloppsplan fram för Stockholm. Beslutsfattarna tyckte dock att det blev för kostsamt och hela förslaget lades i malpåse.
Fader till det första förslaget till avloppsplan var samme man som infört vattenrening och vattenledning i Stockholm, Wilhelm Leijonancker.
Leijonancker, som var en noggrann man, ansåg att avgränsningen för uppdraget var för snäv. Han lade därför fram ett förslag till avloppslösning för hela Norrmalm och Ladugårdslandet. Men de beslutande i Stockholm var inte redo att ta på sig ytterligare en så stor kostnad som ett avloppssystem skulle innebära. Stadsfullmäktige uppskattade förslagets förtjänster, men rekommenderade att förslaget skulle läggas i malpåse!
Problemet med avloppet från Rännilen ner till Nybroplan stod man fortfarande inför och ett par år senare började man trots allt att bygga en del av Leijonanckers föreslagna lösning med avloppstrummor.
Vattenklosetten gör entré
Omkring sekelskiftet 1900 var Stockholm en stad med ca 300 000 invånare. Det fanns avloppsledningar lagda i den bebyggda delen av staden och de leddes ner mot närmaste vattendrag. Under de första åren med vattenledningsvatten var det förbjudet att använda det för wc-spolning och det fanns till och med krav på att man skulle ha en speciell septiktank installerad för att ta hand om avloppsvattnet. Det gjorde att expansionen av wc gick väldigt långsamt.
Omkring 1895 var det bara ett 40-tal hus i Stockholm som hade wc installerat. Första av alla lär villan Täcka Udden på Djurgården ha varit. 1909 lättade man på restriktionerna för vattenklosetterna och användandet ökade, men det sista torrdasset försvann först på 70-talet!
När vattenklosetterna blivit vanliga och det orenade vattnet släpptes ut i närmaste sjö utan någon som helst rening dröjde det inte lång tid innan vattnet var så förorenat att det var direkt hälsovådligt.
En avloppsplan tas fram
En första avloppsplan togs fram 1909, men läget skulle hinna bli mer akut innan man insåg att rening också behövdes.
En ny avloppsplan framtagen av C J Gimberg, chef för gatuavdelningen, lades fram 1909. I planen fanns väldigt visionära idéer.
Man framhöll till exempel att det var bra om alla utlopp förbereddes för framtida rening av kloakvattnet!
Dessvärre lyssnade stadens ansvariga inte till den visionäre Gimberg utan till dåtidens store avloppsexpert professor Klas Sondén (även kallad Dyng-Klas) som menade på att det skulle dröja lång tid innan Stockholm hade blivit så tätbefolkat att det skulle bli något problem med föroreningarna. Det var ett uttalande som han senare fick ta tillbaka. Det dröjde visserligen 20 år, men då ansåg samme professor att det var "ofrånkomligt att rena kloakvattnet från simmande orenlighet och slam".
Badförbud införs
Tidigare hade man haft ett flertal utsläpp, men då vattentoaletter blev vanligare och i och med de mer samlade avloppen fick man problem med stora utsläpp på ett fåtal platser. Stanken lär sommartid ha varit näst intill outhärdlig. Dessutom syntes det väldigt tydligt var utsläppen skedde i och med att det mesta låg och flöt på ytan!
1927 hade det gått så långt så att den populära simtävlingen Strömsimningen genomfördes för sista gången. Man kunde från tävlingsledningens sida inte längre garantera simmarnas hälsa. Inte långt därefter stängdes Strömbadet och badförbud infördes i Riddarfjärden. Ett badförbud som höll i sig fram till 1976.
Avloppsbibeln anno 1930
Staden hade på allvar fått upp ögonen för problemet och 1928 fick Gatukontoret i uppdrag att göra något åt den svåra vattenföroreningen. Redovisningen kom 1930 och kallades för Avloppsbibeln (egentligen Förslag till anordningar för rening av avloppsvatten i Stockholm). Utredningen utgick från de inre delarna av staden och de då bebyggda delarna av de södra förorterna. Att ta ett helhetsgrepp hade vi idag sannolikt sett som en självklarhet.
Den stora avloppsbibeln omfattade byggande av anordningar för rening av avloppsvatten, pumpar samt delar från 1909 års plan. Största delarna av innehållet i avloppsbibeln genomfördes och ett Stockholm med en avloppshantering värd namnet började ta form.
