Historien om Bornsjön
Bornsjön är Storstockholms reservvattentäkt. Den ligger ett par mil söder om Stockholm och har en spännande historia, som visar exempel på framsynta beslut och vårt långsiktiga miljöarbete.
Stockholms första vattenverk låg vid Årstaviken, men strax före förra sekelskiftet insåg man det ohållbara i att ta dricksvattnet från samma plats där det orenade avloppsvatten släpptes ut. I sökandet efter en lämplig plats för ett nytt vattenverk, stannade blickarna vid Norsborg. Platsen ligger två mil söder om staden, vilket på den tiden var långt ute på landet. Här kunde man både ta grundvatten ur Ekeröåsen och ytvatten från Bornsjön. Och skulle behovet bli riktigt stort fanns hela Mälaren att tillgå.
Ett klokt beslut av våra föregångare var att år 1899 köpa större delen av Bornsjöns nederbördsområde, för att säkra skyddet av den viktiga vattentäkten. Det är den mark, från vilken regnvatten rinner mot sjön och därmed tar med sig olika ämnen till sjön. Detta gjordes samtidigt som staden köpte marken för att bygga Norsborgs vattenverk. Mer och mer mark köptes in och 1920 ägde man 85 procent av det stora nederbördsområdet.
Fridlysning av sjön
Lantbruket sköttes av arrendatorer. Arrendatorerna hade inskrivet i sina kontrakt att man inte fick bada eller tvätta kläder i sjön. Länsstyrelsen utfärdade 1920 en fridlysning av Bornsjön. Den innebar att man inte fick beträda sjöns yta, alltså inte bada, fiska eller gå på isen vintertid. För att kontrollera att detta efterlevdes anställdes en tillsyningsman, början till dagens Bornsjöenhet. Man var så noggrann i arbetet med att skydda sjön att Salems kyrkogård som låg på sluttningen ner mot Bornsjön, fick flytta sin begravningsplats långt inåt land. Det har inte skett några kistbegravningar där sedan 1908 med ett enda undantag.
Brinnande krig räddade reservatet
Åren gick och omkring 1940 blev det aktuellt med en utvidgning av Norsborgsverket som tog råvattnet från Mälaren. Behovet av att ha Bornsjön kvar som reservvattentäkt ifrågasattes. I kommunfullmäktige diskuterades att släppa Bornsjöegendomarna fria för friluftsliv och rekreation. Det som räddade Bornsjöns roll var värdet att ha sjön som krigsreserv, mitt under andra världskriget. Bornsjövattnet skulle efter lite klorering kunna rädda stockholmarna.
Strukturerad vattenvård för framtiden
Intresset för reservvattentäkten Bornsjön var inte så stor de närmaste 30 åren efter kriget. Men från mitten av 80-talet har arbetet med att värna sjövattnet tagits på allvar. Kontrollprogram byggdes upp och utvecklingen i sjön följdes noga. Verksamheten med kontrollerat jordbruk, skogsbruk och vattenvård har utvecklats vidare, med sjöns kvalitet i fokus.
Olika projekt och forskning har bedrivits här genom åren. I ett utvecklingsprojekt kallat ”Bra små avlopp” testades olika typer av minireningsverk vid de olika gårdarna. Resultaten blev viktiga och rapporten från projektet vida spridd. Under en annan period anlades våtmarker, dels för reningen av dagvatten, dels för att främja fågellivet. Inplantering av flodkräfta har och också testats. Project Born syftade till att öka kunskapsnivån och informera om strukturkalkning och kalkfilterdikning som metoder att minska läckage av fosfor till våra sjöar och hav.
