Långt, långt bort från stan
Långt, långt bort från stan sökte man sig när det gällde att hitta en ny lämplig plats för stockholmarnas dricksvattenproduktion. Där cirka två mil från staden kunde man dels få grundvatten ur Ekeröåsen, dels ytvatten från Bornsjön. Och skulle behovet bli riktigt stort fanns ju Mälaren att tillgå.
En av de mer kloka och framsynta idéerna var att samtidigt som staden 1899 köpte marken för att bygga Norsborgs vattenverk, så köptes även större delen av Bornsjöns nederbördsområde in, för att säkra skyddet av den viktiga vattentäkten.
Mer och mer mark köptes in och 1920 ägde staden 85 % av
nederbördsområdet. Stockholm Vatten och Avfall äger idag över 90 procent av nederbördsområdet, vilket ger ett gott skydd för att bevara sjön och klara oss från de exploateringar som görs runt omkring.
Fridlysning av sjön
Lantbruket sköttes av arrendatorer och så har det varit fram till idag. Arrendatorerna hade inskrivet i sina kontrakt att man inte fick bada eller tvätta kläder i sjön. Länsstyrelsen utfärdade 1920 en fridlysning över sjön. Den innebar att man inte fick beträda Bornsjöns yta, alltså inte bada eller fiska och inte ens gå på isen vintertid. För att kontrollera att detta efterlevdes anställdes en tillsyningsman, början till dagens Bornsjöenhet.
Man var så noggrann i arbetet med att skydda sjön att Salems kyrkogård som låg på sluttningen ner mot Bornsjön, fick flytta sin begravningsplats långt inåt land. Det har alltså inte skett några kistbegravningar där sedan 1908 med ett enda undantag.
Brinnande krig räddade reservatet
Åren gick och omkring 1940 blev det aktuellt med en utvidgning av Norsborgsverket och frågan om behovet av att ha Bornsjön kvar som reservvattentäkt kom upp.
I fullmäktige hade det kommit upp en motion ett par år tidigare som gick ut på att man skulle släppa Bornsjöegendomarna fria för friluftsliv och rekreation. Ett antal alternativ förslag till lösningar lades fram och det som räddade Bornsjöns roll var värdet att ha den kvar som krigsreserv. I en krissituation kunde Bornsjövattnet levereras efter lite klorering och rädda situationen för stockholmarna. I och med att det här var mitt under brinnande krig hade man inte svårt att se det sannolika behovet och Bornsjöegendomarna kunde räddas.
