Innovativt jordbruk minskar övergödningen i Stockholms reservvattentäkt

Sedan slutet av 1800-talet är Bornsjön Stockholms reservvattentäkt, om det skulle hända något med vattnet i Mälaren. Framsynta politiker förstod att skydda sjön och köpte 1899 upp merparten av omkringliggande mark. Stockholm Vatten och Avfall äger idag 90 procent av tillrinningsområdet. Det natursköna Bornsjöområdet består av både jordbruk och skog och Stockholm Vatten och Avfall har vattnets väl för ögonen i allt de gör.

- Sedan 2012 driver vi på Stockholm Vatten och Avfall merparten av jordbruket själva, närmare bestämt 600 hektar, berättar David Van Alphen de Veer som är agronom på Stockholm Vatten och Avfall och driftledare för bolagets jordbruk. Målet med jordbruket är att bruka marken med största möjliga mijöhänsyn och att minimera näringsläckaget till sjön.

Skyddszoner med gräs och blommor

Allt vatten från åkrarna rinner förr eller senare ner i Bornsjön och det för med sig fosfor och kväve som bidrar till övergödning. Stockholm Vatten och Avfall har flera strategier för att minimera läckaget, och David Van Alphen de Veer funderar ständigt på nya sätt. En metod är att ha skyddszoner mellan åkrar och diken. Det är minst sex meter och där odlar vi gräs, klöver och blommor för pollinatörerna.

- Vi väljer grödor som inte producerar kväve och som samtidigt utgör insektsmat, säger David. Sedan tar vi rätt på gräset, komposterar det och sprider ut på åkern. På så sätt utarmar vi skyddszonen på näring.

Tajma sådden för att undvika skadeinsekter och ogräs

Jordbruket drivs helt utan bekämpningsmedel. Då behöver man vara påhittig med artval, sortval och gödselval för att hålla ogräset borta. En strategi är att tajma sådden noggrant. David sår höstvete och råg 10-14 dagar senare än normalt. Då gror färre örtogräs och ogräsen hinner inte bli lika stora inför vintern. Samtidigt är det en viss chansning, om det börjar regna går det inte att så och då får man vänta till våren. Höstrapsen måste däremot sås tidigt för att undvika angrepp av vissa insekter, såsom vivlar och rapsjordloppa. Deras larver övervintrar och äter upp rapsens stjälk inifrån.

Fånggröda håller näringen kvar i jorden

Nästa strategi är att så fånggröda, det vill säga gröda som växer fort, till exempel havre och korn, direkt efter tröskning. Dessa storfröiga växter har lätt att etableras och de växer snabbt och konkurrerar effektivt med ogräset om vatten, ljus och näring.

- Fånggrödan gör att näringen inte rinner ut med vattnet, säger David. Vi tar inte vara på fånggrödan utan plöjer ner den i åkern så att näringen kan återanvändas. På så vis skjuter vi näringen framför oss.

Förnybara drivmedel och miljövänliga oljor

För att skona Bornsjön från föroreningar har vanlig fordonsdiesel i redskapen bytts ut mot HVO100 som är ett förnybart drivmedel med låg miljöpåverkan. Även hydraul- och transmissionsolja, liksom smörjfetter, är miljövänliga.

- Diesel är giftig för vattenlevande organismer och vanliga oljor i hydrauliken kan orsaka föroreningar i åkermarken vid läckage, förklarar David. Det kostar heller inte så värst mycket mer att byta ut farliga produkter mot bioprodukter!

Naturen får själv plöja jorden

Just nu är jordbruket inne i en tvåårig omställningsperiod för att bli helt kravcertifierat. David och hans kollegor har köpt in kravmärkt gödsel med många olika näringsämnen i som är bra för marken och ger en bördigare jord.

- Vi håller också på med försök att minska dieselförbrukningen genom att hitta alternativ till plöjningen, berättar David. En metod är att utnyttja energin från solen och så grödor med djupa rötter, exempelvis oljerättika. Rötterna går ner och spräcker jorden och blir samtidigt mat åt maskarna. Tillsammans gör de det jobb som vi annars hade gjort med våra redskap. På försöksfältet har vi halverat dieselförbrukningen för etablering av ny gröda. Nu återstår att se hur det påverkar skörden.

Vattenverksmull på åkrarna

För att förbättra jordstrukturen på åkermarken har vattenverksmull från Norsborgsverket spridits på åkrarna. En bra jordstruktur ger utrymme för luft i marken, något som till och med är viktigare än vatten för växter. Dessutom innehåller mullen svavel som är bra växtnäring. Efter viss modifiering av tillverkningsprocessen för att passa kravcertifieringen kan det eventuellt spridas mer vattenverksmull.

Satsning för fler bin och humlor

I år har Stockholm Vatten och Avfall fått 197 000 kronor i bidrag från Länsstyrelsen för skapa gynnsamma förhållanden för solitärbin och humlor. Dessa pollinatörer gräver gångar i sand och bosätter sig i hål respektive halm. Tusentals hål har borrats i gamla stubbar, sandiga ytor lagts i dagen och halmbalar ställts ut. Vi har även sått viltåkrar med fröblandningar som har nektarväxter och andra blommor i som bina gillar. En buskrad har såtts längs ett längre dike med blommande buskar.