Så här spränger vi nya tunnlar
När vi bygger nya avlopps- och dagvattentunnlar borrar och spränger vi oss fram i berget djupt under marken. Att borra och spränga är den vanligaste metoden att forcera berg i Sverige.
Arbetet följer en produktionscykel som upprepas allteftersom tunneln drivs framåt. Förenklat kan den beskrivas så här:
- Injektering: För att hindra att grundvatten läcker i tunneln in borras långa hål i berget kring tunneln. Hålen tätas sedan med betong. När vi borrar kan det höras i byggnader nära tunneln, så kallat stomljud.
- Salvborrning: Fem meter långa hål borras längst fram i tunneln. När vi borrar kan det höras i byggnader nära tunneln, så kallat stomljud.
- Laddning och sprängning: Borrhålen laddas med sprängämnen och sprängningen genomförs. Sprängningen kan märkas som vibrationer i marken och i byggnader och varar under några sekunder. Vibrationerna från varje sprängning mäts så att inga riktvärden överskrids.
- Ventilering, lastning och transport: Tunneln ventileras för att få bort spränggaser. Därefter lastas bergmassorna på lastbilar. Lastningen sker i tunneln och är inte störande för omgivningen. Transporterna går med lastbil på särskilt anvisade vägar för att störa så lite som möjligt.
- Skrotning och bergförstärkning: Som ett sista moment skrotas den nya tunneldelen, vilket innebär att en hydraulhammare knackar på berget för att få loss löst berg. För att tunneln ska bli stabil och säker utförs också en bergförstärkning. Båda dessa moment ger upphov till stomljud.
Illustrationer: Tomas Öhrling, 2014