Sjöar och vattendrag

Sjöar och vattendrag

Sjöar och vattendrag

Läs mer om sjöar och vattendrag i Stockholm
  • Råcksta träsk

    Tillrinningsområde: 360 ha
    Sjöyta: 3,6 ha
    Största djup: 2,3 m
    Medeldjup: 1,5 m
    Volym: 0,05 Mm³
    Uppehållstid: 0,05 år

    Råcksta träsk har stort naturvärde och är viktigt för friluftslivet på grund av närheten till Grimstaskogen. Vattnet är mycket näringsrikt, siktdjupet är litet och vissa vintrar förekommer svavelväte i bottenvattnet. Sedimentet innehåller mycket höga halter av bly och koppar. Utvecklingen har varit oregelbunden: svagt positiv med avseende på siktdjup och totalkväve, negativ med avseende på fosforinnehållet.

    Området är en viktig fortplantningslokal för groddjur och sjön anses ha visst värde för fritidsfisket. Fågellivet är relativt fattigt. Målet för sjön är i första hand att bevara den som fri vattenspegel.

  • Judarn

    Tillrinningsområde: 80 ha
    Sjöyta: 7,4 ha
    Största djup: ca 3,7 m
    Medeldjup: 2,7 m
    Volym: 0,18 Mm³
    Uppehållstid: 0,9 år

    Sjön Judarn ligger i skogen med samma namn. Tillrinningsområdet domineras av naturmark, i övrigt ingår koloniområde, villabebyggelse och väg. Bräddvatten tillförs med dagvattenledning från Södra Ängby. Utflödet, som tidigare rann till Lillsjön, går nu till Mälaren. Judarn har, tillsammans med Flaten, den bästa vattenkvaliteten bland Stockholms sjöar.

    Näringsinnehållet är relativt litet. Siktdjupet är ganska stort och syreförhållandena är vanligen bra, halterna kan dock vara låga under senvintern. Förhöjda bakterietal har registrerats vid enstaka tillfällen. Metallhalterna i sedimentet är låga med undantag av bly. Badförbud var tidigare föreskrivet i den lokala ordningsstadgan, men sedan 1995 råder inget badförbud.  

    Belastning  

    Judarn omges av ett stort naturområde, och fosforbelastningen är måttlig. Den totala tillförseln är ungefär två tredjedelar av vad sjön kan tåla utan att bli mycket näringsrik. Via dagvattenledning från Bergslagsvägen tillförs Judarn avrinning från 0,9 km tungt trafikerad väg, vilket kan förklara förhöjda blyhalter i sedimentet.

  • Kyrksjön

    Tillrinningsområde: 48 ha
    Sjöyta: 6.7 ha
    Största djup: 2,5 m
    Medeldjup: 1,5 m
    Volym: 0,08 Mm³
    Uppehållstid: 0,6 år

    Kyrksjön är en liten och grund sjö. Större tillflöden saknas och inga dagvattenledningar mynnar i sjön. Vid sjön finns en av kommunens största fuktlövskogar med rikt fågelliv. Sjön är en viktig fortplantningslokal för groddjur. Naturreservat bildades 1997.

    Fosforhalterna var höga under 1980-talet. Efter 1990 har halterna återgått till de nivåer som rådde under 1970-talet och kväveinnehållet har minskat, men siktdjupet är fortfarande måttligt. Vattnet är syrefattigt mot slutet av vintern, ibland med höga svavelvätehalter. Metallhalterna i sedimentet är låga.

    Sjön har visst intresse för fritidsfisket. Badvattenkvaliteten är god och det finns två så kallade kvartersbad. Närliggande mål för Kyrksjön är att behålla badbart vatten.

    Belastning

    Den beräknade fosfortillförseln är liten, endast cirka 4 kg/år, medan acceptabel belastning är cirka 17 kg/år. De största fosformängderna antas komma från koloniområdet öster om sjön. I tillrinningsområdet ingår cirka 0,8 km av Spångavägen.

  • Lillsjön

    Tillrinningsområde: 104 ha
    Sjöyta:10,7 ha
    Största djup: 3 m
    Medeldjup: 2 m
    Volym: 0,2 Mm³
    Uppehållstid: - år

    Lillsjön ligger i ett mindre parkområde som på alla sidor omges av tungt trafikerade vägar. Vattnet står i fri förbindelse med Ulvsundasjön via en kanal i öster.

    Vattnet är mycket näringsrikt och siktdjupet litet. Blågröna alger förekommer i stort antal under sommaren. Halterna av fosfor och kväve har dock minskat och bakterietalen har blivit lägre. Låga syrehalter uppträder tillfälligtvis under sommaren. Under vintern är syrehalterna mycket låga och svavelväte kan förekomma i en stor del av vattenmassan. Sedimenten innehåller höga halter av kadmium och nickel. Målsättningen för Lillsjön är förbättrad vattenkvalitet samt att behålla sjön som vattenspegel och fågellokal.

    Belastning  

    Fosfortillförseln är betydligt större än den acceptabla. De största mängderna kommer från tätbebyggelse och industriområden. Minskningarna av halterna i sjövattnet beror troligen till stor del på åtgärder mot brister i avloppsnätet som vidtogs under 1980-talet. Orenat avloppsvatten antas fortfarande komma till sjön från koloniområdena. Tung trafik och avrinning från industriområden kan förklara de förhöjda metallhalterna i sedimentet.

  • Laduviken

    Laduviken ligger endast 0,5 meter över havsytan. Större, definierade tillflöden saknas. Avrinning från E20, delar av universitetsområdet och dräneringsvatten från tunnelbanan leds till Laduviken efter slam- och oljeavskiljning. Bräckt vatten från Saltsjön kan tränga upp via utloppsdiket till Husarviken.

    Trots en minskning av fosfor- och kvävehalterna sedan mitten av 1970-talet är vattnet fortfarande näringsrikt. Siktdjupet har under samma period ökat och är idag cirka två meter. Under vintern kan uttalad syrebrist förekomma, vissa år kan även svavelväte förekomma. Metallhalterna i sedimenten är låga.

    Målsättningen för Laduviken är att förbättra villkoren för fågellivet och att gynna fisket. Spolvatten från Norra Länken får inte ledas till sjön och trafikdagvatten endast efter rening.

    Belastning

    Huvuddelen av fosfortillförseln kommer med avrinningen från universitetsområdet. Den totala mängden är ungefär dubbelt så stor som den acceptabla. Eftersom dagvattnet genomgår sedimentering innan det når sjön kan mängderna vara överskattade. Sedimenteringen kan bidra till att metallhalterna är låga trots tillrinningen av trafikdagvatten och kontaminerade sediment kan ha avlägsnats vid den muddring som gjordes 1979.

  • Lappkärret

    Tillrinningsområde: 17 ha
    Sjöyta: 2,3 ha
    Största djup: ca 1,1 m
    Medeldjup: 0,7 m
    Volym: 0,016 Mm³
    Uppehållstid: 0,4 år

    Lappkärret, som tidigare var ett kärr, fick fri vattenyta på 1960-talet när en grundvattenåder punkterades i samband med byggarbeten. Det är en liten, vassrik sjö med en yta på cirka 8000 kubikmeter och största djup på cirka 1,1 meter. Vattenutbytet domineras av grundvatten.

    Tillrinningsområdet utgörs till största delen av skog och gräsytor. Trädgårdsodlingar finns norr om sjön och en glest trafikerad väg på den södra sidan.

    Lappkärret har värde främst som fågelsjö. Då fågellivet var rikast, i mitten av 1970-talet, fanns en skrattmåskoloni i sjön och bland häckande arter fanns svarthakedopping, gräsand, smådopping och snatterand. De två senare arterna är sällsynta, särskilt snatteranden. I barrskogen nordost om sjön finns De Geermoräner.

  • Spegeldammen

    Tillrinningsområde: 16 ha
    Vattenyta: 1,1 ha
    Största djup: Knappt 2 m

    Spegeldammen ligger på Norra Djurgården. Den anlades i början av 1980-talet när Stora Skuggans skjutfält lades ner och gjordes om till park. Marken runt dammen består delvis av muddermassor från Laduviken.

    Vattnet är ganska salt. Fosfor- och kvävehalterna har varit måttligt höga. Siktdjupet har vanligen varit större än vattendjupet.

    Dammen används för put-and-take-fiske. I utloppet finns en värdefull miljö för grodor och vattensalamandrar ("vattenödlor"). Utflödet går via ett dike till före detta Lillsjön, som är en anlagd våtmark, och sedan vidare till Husarviken.

  • Isbladskärret

    Tillrinningsområde: 20 ha
    Sjöyta: 3,7 ha
    Största djup: ca 1 m
    Medeldjup: - m
    Volym: - Mm³
    Uppehållstid: ca - år

    Isbladskärret var fram till 1600-talet en vik av Saltsjön men torrlades gradvis genom landhöjningen. På 1700-talet invallades området för att användas för jordbruk och vattnet pumpades varje år ut från kärret. Pumpningen fortsatte till 1981 då Djurgårdsförvaltningen lät vattnet stå kvar över sommaren.

    Ett rikt fågelliv uppstod redan första sommaren. Omfattande schaktningsarbeten gjordes 1982-83. Djupet ökades och häckningsöar anlades. Vattenståndet kan regleras genom inpumpning från Djurgårdsbrunnskanalen.

    En stor del av ytan täcks av flytbladsväxter, vass och kaveldun. Isbladskärret är en av Stockholms bästa fågellokaler med häger och många häckande arter. Ruda finns troligen i kärret och konkurrerar om födan med fåglarna. Isbladskärret är också en värdefull leklokal för groddjur.

    Vattnet är grumligt och trots att kärret inte är mer än som mest ungefär 1,6 meter djupt (vid utloppet) kan syrebrist uppstå och svavelväte bildas i bottenvattnet.

  • Magelungen

    Tillrinningsområde: 1907 ha
    Sjöyta: 245 ha
    Största djup: ca 13,7 m
    Medeldjup: 5,0 m
    Volym: 11,6 Mm³
    Uppehållstid: 0,4 år

    Magelungen är en av de största sjöarna i Stockholm och ingår i Tyresåns vattensystem. Det primära tillrinningsområdet är ganska litet och större delen av tillflödet kommer från Ågestasjön-Orlången via Norrån. 1948-72 var vattensystemet recipient för Huddinge reningsverk.

    Vattnet är näringsrikt, algmängden är stor under sommaren, med stark dominans av blågröna alger, och siktdjupet är litet. Syrebrist kan mot slutet av sommaren förekomma i bottenvattnet i den djupa, sydöstra delen av sjön. Metallhalterna i sedimenten är låga.

    Magelungen används för bad, båtsport och fiske. Fiskbeståndet är stort och artrikt. Utsättningar har gjorts av signalkräfta, gös och karp.

  • Drevviken

    Tillrinningsområde: 4897 ha
    Sjöyta: 571 ha
    Största djup: 15,2 m
    Medeldjup: 6,7 m
    Volym: 37 Mm³
    Uppehållstid: 0,9 år

    Drevviken, den största sjön i Tyresåns vattensystem, består av en nordlig och en sydlig bassäng; endast den nordvästra delen av norra bassängen ingår i Stockholms kommun. Sjön omges på nästan alla sidor av tätbebyggelse och villaområden. Ett större sammanhängande grönområde finns på den norra sidan. Det största tillflödet kommer via Forsån från Magelungen. Sjön är mycket näringsrik, blågröna alger är vanliga under sommaren. Badvattenkvaliteten är ofta med tvekan tjänlig, troligen på grund av dag- och bräddvatten. Metallhalterna i bottnarna är relativt låga. Fiskbeståndet är stort. Lyckade utsättningar har gjorts av signalkräfta, gös och öring.

    Belastning

    Stora fosformängder tillförs från bebyggelsen runt sjön och med Forsån från Magelungen. Det finns ett stort antal enskilda avlopp i Haninges och Huddinges delar av tillrinningsområdet och bidragen kan vara stora från jordbruket i Lissmadalgången.

  • Flaten

    Tillrinningsområde: 403 ha
    Sjöyta: 63 ha
    Största djup: ca 13,6 m
    Medeldjup: 7,4 m
    Volym: 4,6 Mm³
    Uppehållstid: 4 år

    Flaten har den bästa vattenkvaliteten av alla Stockholms sjöar och är en populär bad- och fiskesjö. Omgivningarna domineras av skogsmark med högt naturvärde. Den största delen av tillrinningsområdet ligger norr om Flaten och omfattar koloniområden och bebyggelsen på Skarpnäcksfältet som tillkom i början av 1980-talet. Inom den norra delen av tillrinningsområdet finns också industriområde och tungt trafikerad väg.

    Vattenkvaliteten visade tecken på försämring i början av 1990-talet, men har åter förbättrats. Under våren kan stora blomningar förekomma av en blågrön alg.

    En sedimenteringsdamm utanför det största tillflödet reducerar tillskotten av föroreningar från den mest exploaterade delen av tillrinningsområdet.

    Belastning  

    Den största fosfortillförseln kommer från bostads- och industriområden, medan de beräknade mängderna från koloniområdena är relativt små. Den tillförda mängden är mindre än den acceptabla, och näringsinnehållet är litet jämfört med andra sjöar i Stockholmsområdet. Metallhalterna i sedimenten ute i sjön är låga. I sedimenteringsbassängen utanför det största tilloppet är kadmiumhalten drygt dubbelt så hög.

  • Ältasjön

    Tillrinningsområde: 437 ha
    Sjöyta: 73 ha
    Största djup: ca 5,0 m
    Medeldjup: 3,6 m
    Volym: 2,7 Mm³
    Uppehållstid: 1,8 år

    Ältasjön är den översta sjön i Sicklaåns vattensystem. Den sydvästra fjärdedelen av sjön tillhör Stockholm medan resten ingår i Nacka kommun.

    Tillrinningsområdet upptas huvudsakligen av skogsmark och villaområden, bebyggelsen finns norr och öster om sjön. Drygt två km av den starkt trafikerade Tyresövägen passerar genom tillrinningsområdet. Utflödet rinner via Sicklaån (eller Ältaån) till Söderbysjön och vidare till Dammtorpssjön och Järlasjön. I ån finns ett fast överfall som reglerar Ältasjöns nivå.

    Ältasjön gränsar mot Nacka friluftsområde. Det finns bad och campingplats vid sjön och en strandväg ansluter till Sörmlandsleden. Fågellivet är ganska rikt med bland annat häckande skäggdopping och brunand.

    Det största djupet är 4,5 meter och sjön är väl omblandad under den isfria tiden. Fosforinnehållet är stort, cirka 70 µg/l. Siktdjupet är litet och klorofyllhalterna höga. Badvattenkvaliteten är god. Metallhalterna i sedimentet är lägre än i någon annan sjö i Stockholm.

    Belastning  

    Den största fosformängden kommer från villaområden. Belastningen är något större än vad sjön kan tåla utan att övergå till mycket näringsrikt tillstånd. Tyresövägen löper delvis nära sjön. Någon påverkan i form av förhöjda metallhalter i bottnen kan inte spåras.

  • Sicklasjön

    Tillrinningsområde: 209 ha
    Sjöyta: 15 ha
    Största djup: ca 5,4 m
    Medeldjup: 3,0 m
    Volym: 0,47 Mm³
    Uppehållstid: 0,1 år

    Sicklasjön (eller Långsjön) är en del av Järlasjön som den är förbunden med via ett smalt sund i öster. Norra sidan av sjön upptas av villabebyggelse. Södra sidan vetter mot Hammarbybacken och Nacka friluftsområde.

    Hela utflödet från Järlasjön och Nackasjöarna Källtorpsjön, Dammtorpsjön, Söderbysjön och Ältasjön passerar genom Sicklasjön till utflödet genom Sickla sluss, där nivån regleras. Ett mindre tillflöde finns även från söder, vid Sickla gård.

    Vattnet är näringsrikt. Siktdjupet är ändå relativt stort och har ökat de senaste åren. Syrebrist och svavelväte kan uppträda i bottenvattnet både sensommar och senvinter.

  • Långsjön

    Tillrinningsområde: 243 ha
    Sjöyta: 29 ha
    Största djup: ca 3,3 m
    Medeldjup: 2,2 m
    Volym: 0,62 Mm³
    Uppehållstid: 0,8 år

    Långsjöns tillrinningsområde upptas till ungefär 60 % av bebyggelse, huvudsakligen villor, vilket är en större andel än för någon annan sjö i Stockholm. Större tillflöden saknas, belastningen med dag- och bräddvatten är stor.

    Under sommaren är syrehalten hög på alla djup, vintertid är halterna låga och fiskdöd förekommer ofta. Innehållet av kväve och fosfor är stort och klorofyllhalterna är mycket höga, blågrönalger är vanliga under hela växtperioden. Den bakteriella föroreningsgraden är måttlig och badvattenkvaliteten är i de flesta fall tjänlig utan anmärkning. Kopparhalterna är höga i sedimenten. Övriga metaller förekommer i måttliga halter.  

    Belastning  

    Den totala dominansen av villabebyggelse i Långsjöns tillrinningsområde gör att praktiskt taget hela fosfortillförseln kommer från bebyggelsen. Den andra källan av någon betydelse är bräddvatten, Långsjön är en av de få sjöar där bräddningar beräknas ge ett märkbart tillskott.

    Kopparhalterna i sedimenten kan delvis förklaras av försök under 1960-talet att begränsa förekomsten av blågröna alger genom tillsats av kopparsalt till sjövattnet.

  • Trekanten

    Tillrinningsområde: 60 ha
    Sjöyta: 13,5 ha
    Största djup: ca 7,0 m
    Medeldjup: 4,4 m
    Volym: 0,57 Mm³
    Uppehållstid: 3,1 (1) år

    Trekanten ligger i ett parkområde vid Liljeholmen-Gröndal. Omgivningarna saknar ursprungliga naturvärden men är av stor rekreativ betydelse. Tillrinningsområdet är litet och definierade tillflöden saknas. Sjön används för bad och fiske, det finns en anlagd badstrand. Utsättning görs av öring och regnbåge.

    1982 började dricksvatten tillsättas, 1983 påbörjades utpumpning av bottenvatten. Fosforhalterna i ytvattnet minskade kraftigt men vattnet är fortfarande näringsrikt, blågröna alger är vanliga under sommaren och syrebrist uppträder fortfarande i bottenvattnet.

    Metallinnehållet i sedimenten är stort, med några av de högsta värdena i Stockholms sjöar för bly och koppar. Halterna av PAH har varit höga i sedimentprover från den västra delen av sjön.

  • Igelbäcken

    Igelbäcken rinner från Säbysjön till Edsviken där den mynnar vid Ulriksdals slott. Längden är cirka 10,5 km. Drygt två km nedströms Säbysjön, före passagen under Akallavägen, kommer det största tillflödet till Igelbäcken, Djupanbäcken från sjön Djupan.

    Igelbäcken är ett av de mest skyddsvärda vattendragen i Stockholmsområdet. Det beror på att bäcken fortfarande är relativt orörd, den är en betydelsefull del i det naturområde som binder samman den norra delen av Järvafältet med Ekoparken och bäcken hyser ett för regionen unikt bestånd av grönling.

    I en undersökning som gjordes 2001 var fosfor- och kvävehalterna måttligt höga. Innehållet av metaller ökade från de övre till de nedre provpunkterna, främst koppar och nickel. Höga kopparhalter förekom nedströms Kymlingelänken.

    De kommuner som bäcken rinner genom – Järfälla, Stockholm, Sundbyberg och Solna – arbetar tillsammans med Länsstyrelsen och Stockholm Vatten för att öka tillgången på vatten och att förbättra vattenkvaliteten och miljön runt bäcken.

  • Bällstaån

    Tillrinningsområde: 3600 ha
    Längd: 10,5 km
    Fallhöjd: 10 m
    Medelvattenföring: ca 250 l/s

    Bällstaån börjar i Järfälla och rinner sedan genom Stockholm, Sundbyberg och Solna. Ån mynnar i Bällstaviken som är den innersta delen av Ulvsundasjön. Mycket av vattnet i ån kommer från bebyggelse, industriområden, gator och vägar. Vattenkvaliteten är dålig med höga näringshalter, relativt höga metallhalter och ibland höga bakterietal. Sedimenten är förorenade av olja i större delen av ån.

    Den omkringliggande marken är ganska låglänt nedströms Spånga. Bällstaån är viktig för att hindra att vattennivån blir alltför hög i bebyggda områden och Stockholms del av ån betraktas som en del av dagvattennätet.

    Långa sträckor är uträtade, det finns ett antal kulverteringar och 1,4 km går genom tunnel. Andra delar av Bällstaån har ett visst naturvärde med promenadvägar och anlagda dammar. Länsstyrelsen och de berörda kommunerna arbetar för förbättra både vattenkvaliteten och åns omgivningar.

  • Forsån

    Tillrinningsområde: 80 ha
    Längd: 1,4 km
    Fallhöjd: 0,7 m
    Medelvattenföring: 0,85 m3/s

    Forsån är 1,4 km lång och rinner från Magelungen till Drevviken. Utloppet från Magelungen sänktes på 1860-talet i ett stort torrläggningsföretag som omfattade flera sjöar i söderort. 

    Ån är den enda lokalen i Stockholm där strömstare övervintrar. I Forsån finns också ett livskraftigt bestånd av signalkräfta. 

    Halterna av fosfor och kväve är måttligt höga och något högre än i Magelungens ytvatten. Metallhalterna i bottnen är i allmänhet låga till måttliga med undantag av kvicksilver, som har förekommit i hög halt på en provtagningspunkt. 

  • Skärholmsbäcken

    Tillrinningsområde: 47 ha
    Längd: 1,1 km
    Fallhöjd: ca 33 m
    Medelvattenföring: 4 l/s

    Skärholmsbäcken ligger i Sätra friluftsområde. Stora delar av bäcken är uträtade och en mindre del är kulverterad. Den sista sträckan, från ett koloniområde ner mot Mälaren, har högt naturvärde.

    Rinnande vatten förekommer huvudsakligen under våren, övriga delar av året brukar bäcken vara torrlagd utom den damm som byggdes 2003 uppströms koloniområdet.

    Några undersökningar av vattenkvaliteten har inte gjorts, varken i dammen eller bäcken.

  • Sätraån

    Tillrinningsområde: 18 ha
    Längd: 1,1 km
    Fallhöjd: ca 21 m
    Medelvattenföring: 1,4 l/s

    Sätraån mottog ursprungligen vatten från en stor del av sydvästra Stockholm. Idag är ån bara någon kilometer lång. Tillrinningsområdet är litet och ån är torrlagd under större delen av året. En viss ökning av vattentillförseln åstadkoms under 2002 genom ändring av dagvattenledningar i den övre delen av tillrinningsområdet och en damm byggdes för att rena vattnet.

    Ån rinner genom en djupt nerskuren ravin och mynnar vid Sätrabadet. Ravinen har naturvärde både i sig och som lokal för ovanliga och skyddsvärda växter.

  • Uggleviken

    Uggleviken var tidigare en del av samma vik som Husarviken, Laduviken och Storängsbottnen. Idag saknar Uggleviken fri vattenyta och är ett igenväxande alkärr, i mitten med partier av bladvass. Det finns inga större naturliga tillopp. En del av tillrinningen kommer från bebyggelsen norr om Valhallavägen. Utflödet går under Husarbron till Husarviken. 

    Inom tillrinningsområdet finns vägar med hög trafikintensitet, främst Björnnäsvägen som med över
    20 000 fordon per dag går rakt igenom Ekoparken, samt Drottning Kristinas Väg vid Tekniska Högskolan. 

    Uggleviken är på grund av sin storlek och relativa orördhet Stockholms förnämsta fuktlövskog och området har stort naturvärde. Botaniskt är området av intresse med sällsynta arter som norrlandsstarr, trindstarr, gullpudra, rosenpilört, kärrstjärnblomma och kärrbräken. Fågellivet är rikt med bland annat näktergal, svarthätta, rödvingetrast, järnsparv och ibland gärdsmyg.

    Belastning

    Ugglevikens tillflöden utgörs till stor del av dagvatten från institutionsområdena norr om Valhallavägen. Avrinningen och avgaserna från Björnnäsvägen tillför troligen betydande mängder tungmetaller, olja och PAH. 

Senast uppdaterad:

Samlad information om stadens sjöar

Senast uppdaterad: