Mälaren och Mälarvikar

Mälaren är Sveriges tredje största sjö, efter Vänern och Vättern. Östra Mälaren är den allra ostligaste delen och utgörs av två smala grenar, en nordlig som börjar vid Hässelby och en sydlig som börjar vid Södertälje. De två grenarna möts i Klubbenområdet. Östra Mälaren fortsätter sedan förbi Essingeöarna, genom Riddarfjärden och slutar vid dammluckorna i Norrström och Karl Johanslussen i Söderström.

Halterna av fosfor och kväve är måttligt höga, utan stora förändringar från väster in mot områdena i centrala Stockholm. Inte heller siktdjupet visar några tydliga skillnader i de öppna delarna av Östra Mälaren, men är mindre i de tre stora vikarna Ulvsundasjön, Årstaviken och Karlbergssjön-Klara Sjö.

Mycket höga föroreningshalter (främst tungmetaller, PAH och oljekolväten) har påträffats i sedimenten, de allra högsta i Klara Sjö och i Vinterviken. Mälaren är den enda vattentäkten av betydelse för Stockholmsområdet. Det rekreativa värdet är stort. Det finns 13 allmänna bad inom Stockholms kommun, två marinor och ett flertal småbåtshamnar. Fritidsfisket är omfattande.

Tillrinningsområde: 61 ha
Sjöyta: 21 ha
Största djup: ca 4 m
Medeldjup: ca 2,8 m
Volym: ca 0,25 Mm³
Uppehållstid: svår att beräkna då vattenutbytet med Mälaren är okänt

Karlbergssjön och Klara sjö är ett kanalliknande vattenområde mellan Kungsholmen och Solna/Norrmalm och omfattar även Karlbergskanalen och Barnhusviken. Karlbergssjön med slottsparken och det bakomliggande Pampasområdet är en värdefull landskapsmiljö.

Vattenomsättningen är troligen liten på grund av trånga förbindelser mot såväl Ulvsundasjön som Riddarfjärden. Näringshalterna är mycket höga och betydligt högre än i Ulvsundasjön och Riddarfjärden. På grund av tidigare verksamheter i anslutning till det gamla gasverket är bottnarna i Klara sjö starkt förorenade av metaller och organiska ämnen, främst olika tjärämnen från gasverket som låg på norr om Klara sjö mellan Kungsbron och Klaraleden. Bakterietalen mitt i Klara sjö är höga och har vid tillfällen överskridit gränsen för vad som bedöms som otjänligt badvatten.

Karlbergssjön och Klara sjö ingår i Mälaren-Ulvsundasjön som är en vattenförekomst och har måttlig ekologisk status och uppnår ej god kemisk status. Det beror bland annat på belastning av näringsämnen och miljögifter som PFOS, TBT och bly. För mer information om aktuell status och åtgärdsförslag se VISS och Stockholms stads miljöbarometer.

Tillrinningsområde: 1 110 ha
Sjöyta: 150 ha
Största djup: ca 16 m
Medeldjup: 7,4 m
Volym: 11 Mm³

Ulvsundasjön-Bällstaviken är en vik av Mälaren med förbindelser dels genom sundet vid Traneberg och dels genom Karlbergskanalen. Ulvsundasjöns norra sida ligger i Solna och upptas av grönområde och småbåtshamnar, där ligger även Bällstaviken. Södra delen ligger inom Stockholms stad, där finns kajanläggning på Kungsholmen och hamnar för fritidsbåtar runt omkring Traneberg. Det största tillflödet kommer från Bällstaån och hela Bromma flygplats ingår i tillrinningsområdet.

Näringshalterna var höga då renat avloppsvatten från Bromma avloppsreningsverk släpptes ut i Ulvsundasjön 1985-89. Efter att utsläppen upphörde har näringshalterna legat mellan måttliga och höga. I Bällstaviken är fosforhalterna något högre. Vattnet i Ulvsundasjön är stabilt skiktat under sommaren och syrehalterna kan bli låga i bottenvattnet.

Mälaren-Ulvsundasjön är en vattenförekomst och har måttlig ekologisk status och uppnår ej god kemisk status. Det beror bland annat på belastning av näringsämnen och miljögifter som TBT, PCB och bly. För mer information om aktuell status och åtgärdsförslag se VISS och Stockholms stads miljöbarometer.

Tillrinningsområde: 111 ha
Sjöyta: 145 ha
Största djup: ca 22,0 m
Medeldjup: ca 15 m
Volym: 22 Mm³

Riddarfjärden är en del av Mälaren och sträcker sig från Tranebergsbron och Stora Essingen i väst till Riksbron och Centralbron i öst. Riddarfjärden omges till stora delar av bebyggelse och kajer. Några naturstränder finns i den västra delen av Riddarfjärden, ett vid Smedsudden och två på Långholmen.

Hela Mälarens utflöde passerar mer eller mindre genom Riddarfjärden och vattenomsättning och vattenkvalitet styrs i hög grad av det genomströmmande vattnet. Utflödet regleras på fyra ställen – med dammluckor i Norrström och Stallkanalen, i Karl Johanslussen och i den gamla slussen. Vattnets uppehållstid är bara 1-2 dagar när dammluckorna är öppna. Under sommaren är dammluckorna normalt stängda, uppehållstiden är då ungefär 50 dagar. Näringshalterna i ytvattnet har minskat sedan utsläpp från Bromma avloppsreningsverk förflyttades till Saltsjön 1989. Nu är nivåerna måttligt höga.

Riddarfjärden är en vattenförekomst och har måttlig ekologisk status och uppnår ej god kemisk status. Det beror bland annat på belastning av näringsämnen och höga halter av miljögifter som PFOS, TBT och bly. För mer information om aktuell status och åtgärdsförslag se VISS och Stockholms stads miljöbarometer.

Tillrinningsområde: 737 ha
Sjöyta: 109 ha
Största djup: ca 9,8 m
Medeldjup: 5,9 m
Volym: 6,4 Mm³

Årstaviken är Mälarens östligaste vik som ligger mellan västra Södermalm och Årsta. Årstaviken fick förbindelse med Saltsjön under 1920-talet när Hammarbyslussen öppnades. Runt omkring Årstaviken finns stora grönområden exempelvis Tantolunden och Årstaskogen som nyttjas flitigt av boende och besökare. Årstaskogen och Årsta holmar skyddas sedan år 2018 som naturreservat.

Ungefär en fjärdedel av tillrinningen kommer från Södermalm och resten från vikens södra sida. Trafikdagvatten kommer från bl.a. Essingeleden och Södertäljevägen och flera bräddvattenutlopp från avloppsnätet mynnar på båda sidor av viken. Inflödet av saltvatten vid slussningarna medför att syrehalterna ibland varit låga i slutet av somrarna. Årstaviken är ett ganska instängt vattenområde med begränsad vattenomsättning och är därför känsligare för föroreningar än de öppna delarna av Mälaren. Bottnarna söder om Årsta holmar innehåller höga till mycket höga halter av tungmetaller och organiska föroreningar, medan halterna är låga norr om holmarna. Förklaringen antas vara den stora tillförseln av dagvatten från industriområden och vägar på Årstavikens södra sida.

Årstaviken är en vattenförekomst och har måttlig ekologisk status och uppnår ej god kemisk status. Det beror bland annat på höga halter av metaller och miljögifter som koppar, PFOS och PBDE. För mer information om aktuell status och åtgärdsförslag se VISS och Stockholms stads miljöbarometer.