Mälaren och Mälarvikar

Mälaren är Sveriges tredje största sjö, efter Vänern och Vättern. Östra Mälaren är den allra ostligaste delen och utgörs av två smala grenar, en nordlig som börjar vid Hässelby och en sydlig som börjar vid Södertälje. De två grenarna möts i Klubbenområdet. Östra Mälaren fortsätter sedan förbi Essingeöarna, genom Riddarfjärden och slutar vid dammluckorna i Norrström och Karl Johanslussen i Söderström.

Halterna av fosfor och kväve är måttligt höga, utan stora förändringar från väster in mot områdena i centrala Stockholm. Inte heller siktdjupet visar några tydliga skillnader i de öppna delarna av Östra Mälaren, men är mindre i de tre stora vikarna Ulvsundasjön, Årstaviken och Karlbergssjön-Klara Sjö.

Mycket höga föroreningshalter (främst tungmetaller, PAH och oljekolväten) har påträffats i sedimenten, de allra högsta i Klara Sjö och i Vinterviken. Mälaren är den enda vattentäkten av betydelse för Stockholmsområdet. Det rekreativa värdet är stort. Det finns 13 allmänna bad inom Stockholms kommun, två marinor och ett flertal småbåtshamnar. Fritidsfisket är omfattande.

Tillrinningsområde: 61 ha
Sjöyta: 21 ha
Största djup: ca 4 m
Medeldjup: ca 2,8 m
Volym: ca 0,25 Mm³

Detta kanalliknande vattenområde mellan Kungsholmen och Solna/Vasastaden/Norrmalm omfattar Karlbergskanalen, Karlbergssjön, Barnhusviken samt Klara Sjö. Vattenomsättningen är troligen liten på grund av trånga förbindelser mot såväl Ulvsundasjön som Riddarfjärden. Den strandnära miljön har stort rekreativt värde i de avsnitt som inte präglas av tung trafik, liksom vattnet som används för båtsport i olika former. Karlbergssjön med slottsparken och det bakomliggande Pampasområdet är en värdefull landskapsmiljö.

Våra provtagningar görs mellan Kungsbron och Barnhusbron. Näringsinnehållet och klorofyllhalterna är högre än i Riddarfjärden och Ulvsundasjön. Bakterietalen är ibland mycket höga. På grund av tidigare verksamhet i anslutning till det gamla gasverket är bottnarna i Klara Sjö starkt förorenade av metaller och organiska ämnen, främst olika tjärämnen från gasverket som låg på norra sidan om Klara Sjö mellan Kungsbron och Klaraleden.

Tillrinningsområde: 1110 ha
Sjöyta: 142 ha
Största djup: ca 16 m
Medeldjup: 8,1 m
Volym: 11,5 Mm³

Ulvsundasjön-Bällstaviken är en vik av Mälaren med förbindelser dels genom sundet vid Traneberg, dels genom Karlbergskanalen. Ulvsundasjön och yttre delen av Bällstaviken delas mellan Stockholms och Solna kommuner, den inre delen av Bällstaviken mellan Stockholm och Sundbyberg. Ulvsundasjöns norra sida (Solna) upptas av grönområde och småbåtshamn. På Stockholms sida finns kajanläggning på Kungsholmen och hamnar för fritidsbåtar vid Traneberg och i Margretelundsviken. Vid Bällstaviken finns industrier och grönområden, i den inre delen omfattande hamnanläggningar för småbåtar.

Det största tillflödet kommer från Bällstaån. Flödet utgörs huvudsakligen av dagvatten. Innehållet av fosfor är relativt stort och bakterietalen är tidvis höga.

Vattnet i Ulvsundasjön är stabilt skiktat under sommaren och syrehalterna kan bli låga i bottenvattnet. Fosforhalten i ytvattnet är något högre än i utanförliggande vattenområden, ca 30 µg/l, siktdjupet har minskat sedan slutet av 1970-talet och är nu cirka tre meter.

Badvattenkvaliteten i Ulvsundasjön är i allmänhet tjänlig, Bällstaviken otjänlig eller tjänlig med anmärkning.

Tillrinningsområde: 111 ha
Sjöyta: 140 ha
Största djup: ca 21,0 m
Medeldjup: ca 12,2 m
Volym: 17,1 Mm³

Riddarfjärden är den östligaste delen av Mälaren. Praktiskt taget hela Mälarens utflöde passerar genom fjärden. Utflödet uppgår till knappt 5 000 Mm³/år, och den nominella uppehållstiden är bara 1-2 dagar. Under sommaren är dammluckorna normalt stängda, genomströmningen uppgår till 40-70 Mm³/månad och den längsta uppehållstiden är cirka två veckor.

Det finns tre bad i den västra delen av Riddarfjärden, ett vid Smedsudden och två på Långholmen. Badvattenkvaliteten är relativt god, men vid Stockholm Vattens provpunkt ute på fjärden överskrids praktiskt taget varje år gränsvärdet för tjänlighet med anmärkning och ibland även värdet för otjänligt badvatten.

Både kväve- och fosforinnehållet i ytvattnet har minskat.  Syrehalterna kan vara låga i bottenvattnet mot slutet av sommaren, men bottendjur förekommer på alla djup. Undersökningar av sedimentens innehåll av tungmetaller och andra skadliga ämnen har visat höga till mycket höga halter.

Tillrinningsområde: 737 ha
Sjöyta: 109 ha
Största djup: ca 9,8 m
Medeldjup: 5,9 m
Volym: 6,4 Mm³

Årstaviken är en vik av Mälaren mellan västra Södermalm och Årsta. Förbindelse med Saltsjön saknades fram till 1920-talet då Hammarbyslussen öppnades, vilket medfört inflöde av saltvatten och täthetsskiktning med under sommaren relativt låga syrehalter i bottenvattnet, trots att tydliga trösklar mot Mälaren saknas.

Vattenomsättningen kan regleras med tappning vid slussen - enligt vattendomen för Mälarens reglering vid vattenstånd över +4.60 m över slusströskeln. Efter 1986 har detta förekommit endast en gång, två veckor i mars 1990. Den teoretiska uppehållstiden för vattnet är 10 år. Det verkliga uppehållstiden är kortare pga slussningar och nivåvariationer i Mälaren.

Belastning

Tillrinningsområdet - delar av Södermalm, Östberga, Västberga och Årsta - domineras av centrum/arbetsområden. Dag- och bräddvatten, cirka 895 000 respektive 23 000 m³ per år, kommer både från Södermalms- och Årstasidan. Fosformängden, drygt 800 kg/år, är betydligt större än beräknad acceptabel belastning, som dock inte tar hänsyn till vattenutbyte med Mälaren.

Bottnarna söder om Årsta Holmar innehåller höga halter av tungmetaller och organiska föroreningar, medan halterna är låga norr om holmarna. Förklaringen antas vara den stora tillförseln av dagvatten från industriområden och vägar på Årstavikens södra sida.