Sveriges första vattenverk

Redan någon månad efter att verket tagits i bruk kunde man konstatera att dess långsamfilter, med en sammanlagd yta på nästan 1 600 kvadratmeter, fungerade bra. I slutet av sommaren var vattnet i Årstaviken fullt av alger, men vattnet som pumpades ut till stockholmarna var ändå helt klart.

Vattenreservoaren

I Årstalunden, på den plats Södersjukhuset ligger idag, låg vattenreservoaren. Den rymde 5 000 kubikmeter vatten och var kopplad till huvudledningen i Götgatan.

Fyra gånger om dygnet fick en man från vattenverket gå till reservoaren för att läsa av vattennivån. 15 år senare köpte man in elektriska vattenståndsmätare som via vattenverkets egen telegraflinje förde över värdena.

Redan under 1870-talet behövde Skanstullsverket byggas ut med fler långsamfilter. Man kompletterade även vattenproduktionen med flera grundvattenbrunnar.

Eriksdalsverket

Vattenkonsumtionen fortsatte att öka och efter några år stod det klart att Stockholm var i behov av ytterligare ett vattenverk.

Det nya verket, Eriksdalsverket, togs i drift 1884. De följande åren växte även detta verk och kompletterades allt eftersom med fler filter.

Bornsjön hade ett riktigt bra vatten och i närheten fanns även tillgång till grundvatten. Ytvattnet i Mälaren kunde också användas som reserv. Det nya vattenverket i Norsborg stod klart 1904.

Syskonverken vid Årstaviken fortsatte dock att delta i vattenproduktionen och först 1918 lades Skanstullsverket ned. 1923 upphörde driften även vid Eriksdalsverket. Samma år började Norsborgsverket ta sitt råvatten från Mälaren.

Idag är det Norsborg tillsammans med Lovö vattenverk som försörjer huvudstaden och dessutom flera grannkommuner med dricksvatten och Stockholms ledningsnät har vuxit från de första 3 milen vattenledningar till 220 mil vattenledningar och 310 mil avloppsledningar.

Men uppdraget är fortfarande detsamma; att leverera dricksvatten med kvalitet till stockholmarna.