Miljögifter som skadar

Just nu pågår, under 2016-17, i samverkan med flera olika aktörer runt de stora insjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren ett projekt för att undersöka halterna av mikroplast i sjöarna. Stockholms stad ingår i projektet tillsammans med Örebro universitet, Havs- och Vattenmyndigheten samt vattenverk (däribland Stockholm Vatten och Avfall) och vattenvårdsförbund runt sjöarna. 

Varje år tas cirka 1 100 vattenprover i Stockholm och Huddinge.
För att säkerställa god dricksvattenkvalitet finns Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) som alla dricksvattenproducenter måste följa. Föreskrifterna ställer krav på bland annat hur dricksvattnet ska beredas och kvalitetssäkras.
Stockholm Vatten tar prover och analyserar kontinuerligt förekomst av eventuella föroreningar i vatten från Mälaren och dricksvattnet ute i tappkranen hos konsumenterna, däribland perfluorerade ämnen tex. PFOS.
Granskningen av resultaten visar att dessa ämnen inte i något avseende utgör något hälsoproblem vid användning av vattnet till matlagning och dryck. Vi klarar med god marginal Livsmedelsverkets åtgärdsgräns som är på 90 nanogram/liter. Vid den senaste provtagning var halten av de elva viktigaste PFAA-ämnena (på engelska PFAA, på svenska PFAS), enligt Livsmedelsverket, i vatten från Mälaren samt dricksvatten från konsument i staden, mindre än en tiondel av åtgärdsgränsen och mindre än en hundradel av livsmedelsverkets hälsobaserade riktvärde på 900 nanogram/liter (TDI, Tolerabelt Dagligt Intag).

Enligt IVL Svenska Miljöinstitutet, Karin Norström, (Filosofie doktor), ligger de bakgrundshalter som är normala för Sverige och Europa på 0,5-10 nanogram/liter, dessa nivåer är vad man får räkna med finns i vatten och det innebär att halter inom det spannet inte är påverkade av någon specifik källa.

Stockholm Vatten kommer fortsättningsvis kontrollera PFAA – ämnen trots att halterna är så låga att de inte innebär någon hälsorisk. De som får vatten från Stockholm Vatten behöver inte vara oroliga. Vi levererar vatten till Stockholm, Huddinge, Nacka, Lidingö, Tyresö, Haninge, Salem, Botkyrka, Strängnäs, Nynäshamn, Ekerö och Värmdö.

Här ingår mycket svårnedbrytbara ämnen som PFOS och PFOA. De används som vatten- och smutsavvisande impregnering i arbets- och fritidskläder, skor och möbler. De finns också i skidvalla, impregneringsmedel, golvpolish och släckskum.

Förutom "fluorerade ämnen" kan ämnesgruppen kallas "fluorkarboner", fluororganiska ämnen, perfluorföreningar, polyfluorerade ämnen etc.

Cancerframkallande och kan ge fosterskador.

Mjukgör PVC-plats i byggmaterial, elektriska kablar, förpackningar, leksaker med mera. Används även i färg, gummiprodukter, lim och textilier. Det finns många olika ftalater, till exempel DEHP, DBP, BBP, DINP, DNOP och DIDP. Flera av dem är numera förbjudna i leksaker och barnvårdsartiklar.

En del ftalater kan skada fortplantningsförmågan och har hormonstörande effekter. De tros också ha samband med sjukdomar som astma och diabetes.

Är en stor grupp ämnen som kan ingå i elektronik, möbler, textilier (dock inte kläder) och byggmaterial/skumplast. Ämnena avdunstar från produkterna och ansamlas bland annat i damm. Flera bromerade flamskyddsmedel är idag förbjudna, men många används fortfarande.

Vissa är mycket giftiga för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön. En del är giftiga och kan skada fortplantningsförmågan.

Förekommer i kläder, klädimpregnering, skor, kylskåp, disk- och tvättmaskiner, avfallskvarnar samt i allehanda byggprodukter som anges som antibakteriella. Mycket giftigt för vatten- och jordlevande organismer. Misstänks kunna bidra till ökad antibiotikaresistens.

Kan finnas som antibakteriell tillsats i vissa tandkrämer, deodoranter, tvålar och sportkläder. Giftig för vattenlevande organismer, kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön. Misstänks kunna bidra till ökad antibiotikaresistens.

Är en nedbrytningsprodukt av nonylfenoletoxilater som främst finns i importerade textilier. Giftig för vattenlevande organismer, kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön och är hormonstörande.