Skärgården och skärgårdsvikar

Tillrinningsområde: 171 ha
Sjöyta: 36 ha
Största djup: ca 9 m
Medeldjup: 2,5 m
Volym: 1,8 Mm³

Djurgårdsbrunnsviken är en vik av Saltsjön mellan norra och södra Djurgården. Det rekreativa värdet är stort genom tillgängligheten och det centrala läget. Runt viken finns flera promenadstråk, och även partier med artrik ädellövskog, nordväst om Rosendal finns en artrik strandäng som är unik för Stockholm.

Näringshalterna är mycket höga och siktdjupet litet endast 1-2 meter. Djurgårdsbrunnsviken påverkas i ovanligt hög grad av bräddningar, som beräkningsmässigt svarar för cirka hälften av fosforbelastningen, medan resten huvudsakligen kommer från områden med flerfamiljshus. Bakterietalen är vanligen låga, enstaka år har dock badvattenkvaliteten varit otjänlig vilket orsakats av bräddningarna. Vattnet är vanligen stabilt skiktat med ett bottenvatten som normalt är syrefritt. Höga halter av miljögifter som PFOS, PCB och PBDE har uppmätts i sediment och fisk. Bland annat har extremt höga kvicksilverhalter påträffats vid Djurgårdsbron.

För mer information om aktuellt miljötillstånd och åtgärdsförslag se VISS och Stockholms stads miljöbarometer.

Tillrinningsområde: 159 ha
Sjöyta: 34 ha
Största djup: <6 m
Medeldjup: 4,5 m
Volym: 1,6 Mm3
Uppehållstid: okänd på grund av vattenutbyte med Saltsjön

Hammarby sjö ligger sydost om Södermalm och var från början en insjö i fri förbindelse med Järlasjön i Nacka. När Hammarbyslussen öppnades på 1920-talet sänktes Hammarby sjö och blev en del av Saltsjön. Sjön utgörs nu av en cirka sex meter djup ränna mellan Saltsjön och Hammarbyslussen.
Sjöns värde och betydelse för kringboende ökar ständigt genom tillkomsten av ny bostadsbebyggelse på Södermalm och vid Hammarby Sjöstad.

Tillförseln av brädd- och dagvatten är stor och näringshalterna är mycket höga och siktdjupet är ungefär 2 meter. Tydlig skiktning saknas och syrebrist har aldrig observerats i bottenvattnet. De uppmätta bakteriehalterna i vattnet innebär ibland att vattnet är otjänligt för bad.

Hammarby sjö ingår i Strömmen som är en vattenförekomst och har otillfredsställande ekologisk status och uppnår ej god kemisk status. Det beror bland annat på belastning av näringsämnen, fysik påverkan och höga halter av miljögifter och metaller. För mer information om aktuell status och åtgärdsförslag se VISS och Stockholms stads miljöbarometer.

Tillrinningsområde: 995 ha
Sjöyta: 152 ha
Största djup: ca 13,7 m
Medeldjup: 6,6 m
Volym: 10,1 Mm³
Uppehållstid: okänd på grund av vattenutbyte med Lilla Värtan

Brunnsviken är en havsvik mellan norra Stockholm och Solna som ingår i Nationalstadsparken. Brunnsviken var tidigare en insjö men år 1864 skapades en förbindelse med Saltsjön och Lilla Värtan genom kanalen Ålkistan. Sjöns omgivningar utgörs av stora naturvärden och ett kulturhistoriskt värdefullt landskap. Stränderna är lättillgängliga och det finns flera båtklubbar.

Brunnsviken mottog fram till 1969 utsläpp av ofullständigt renat avloppsvatten. Dagvatten kommer fortfarande från de centrala delarna av Solna och Sundbyberg. Brunnsviken är på alla sidor omgiven av hårt trafikerade vägar, och trafikdagvattnet spelar antagligen stor roll för tillförseln av metaller och organiska föroreningar. Brunnsviken är kraftigt näringsrik och djupvattnet är tidvis mycket syrefattigt, vilket leder till en nästan utslagen bottenfauna i vikens djupa delar. Vattenomsättningen har förbättrats genom utpumpning av bottenvattnet till Lilla Värtan som genomförts sedan 1982.

Brunnsviken är en vattenförekomst och har otillfredsställande ekologisk status och uppnår ej god kemisk status. Det beror bland annat på belastning av näringsämnen och höga halter av tungmetaller och miljögifter exempelvis PFOS, TBT, PAH och bly. För mer information om aktuell status och åtgärdsförslag se VISS och Stockholms stads miljöbarometer.

Lilla Värtan ligger mellan Stockholm och Lidingö och sträcker sig från Blockhusudden i söder till Stora Värtan i norr. Stora delar av stränderna upptas av industrier och av hamnområde med kajer, färjeterminaler och oljecisterner. Stockholms del av Lilla Värtan ingår delvis i Nationalstadsparken. Både i norr och söder finns naturstränder med promenadvägar. Fågellivet är rikt och Lilla Värtan är en värdefull övervintringslokal. Området utgör ett av Stockholms största byggprojekt med de nya stadsdelarna Norra Djurgårdsstaden och Södra Värtan.

Näringshalterna är höga, införandet av kväverening vid avloppsreningsverken i mitten av 1990-talet medförde en tydlig minskning av kvävehalterna. Tillgången på fisk är god men de innehåller förhöjda halter av kvicksilver.

Lilla Värtan är en vattenförekomst som även innefattar Husarviken och har otillfredsställande ekologisk status och uppnår ej god kemisk status. Det beror bland annat på belastning av näringsämnen, fysiskt påverkan och höga halter av exempelvis dioxiner, TBT oh PFOS. För mer information om aktuell status och åtgärdsförslag se VISS och Stockholms stads miljöbarometer.

Sjöyta: 376 ha
Största djup: 40 m
Medeldjup: 15,7 m
Volym: 59,0 Mm3

Med Saltsjön avses området från Strömbron och Karl Johanslussen ut till Blockhusudden. Stränderna är branta och vattendjupet är stort, över 30 meter, redan strax utanför Slussen. Det kan förklaras av att Saltsjön är en del av en stor förkastningsspricka.

Rekreationsvärdet är stort i och med promenadvägar och båtliv. Utflödet av sötvatten från Mälaren spelar stor roll för skiktningsförhållanden, vattenkemi och biologi. Det renade avloppsvattnet från Stockholms två avloppsreningsverk, i Bromma och i Henriksdal, släpps ut innanför Blockhusdden. Näringshalterna påverkas starkt av avloppsreningsverkens utsläpp. Halterna minskade i mitten av 1990-talet när reningsverken kompletterades med kväverening och filtersteg, men är fortfarande mycket höga. De inre delarna av Saltsjön (Strömmen, Nybroviken) belastas med trafikdagvatten bland annat från Slussen. Tillsammans med utflödet från Mälaren skapar utsläppen ett komplicerat system med olika strömriktningar på olika djup.

Saltsjön ingår i Strömmen som är en vattenförekomst och har otillfredsställande ekologisk status och uppnår ej god kemisk status. Det beror bland annat på belastning av näringsämnen, fysik påverkan och höga halter av miljögifter och metaller. För mer information om aktuell status och åtgärdsförslag se VISS och Stockholms stads miljöbarometer.

Tillrinningsområde: 152 ha
Sjöyta: 3,1 ha
Största djup: ca 3 m
Medeldjup: 2,6 m
Volym: 0,08 Mm³
Uppehållstid: okänd på grund av vattenutbyte med Lilla Värtan

Husarviken är en smal vik av Lilla Värtan som ligger på Norra Djurgården och ingår delvis i Nationalstadsparken.

Tillrinningsområdet är stort och omfattar en stor del av norra Djurgården, Storängsbotten och före detta gasverkstomten och ungefär 80 % utgörs av grönområden. Husarviken mottar även tillrinning från Laduviken och Uggleviken. Näringshalterna är höga och siktdjupet är mycket litet, ca 1 meter. Framför allt är fosforhalterna mycket höga, betydligt högre än ute i Lilla Värtan. Det beror sannolikt på intern belastning av fosfor från Husarvikens bottensediment. I bottnen förekommer förhöjda halter av kvicksilver, arsenik, cyanider och höga halter av kadmium och kolväten, som härrör från driften vid före detta gasverket.

Husarviken ingår i vattenförekomsten Lilla Värtan som har otillfredsställande ekologisk status och uppnår ej god kemisk status. Det beror bland annat på belastning av näringsämnen, fysisk påverkan och höga halter av tungmetaller och miljögifter, vilket har uppmätts i både sediment och fisk. För mer information om aktuell status och åtgärdsförslag se VISS och Stockholms stads miljöbarometer