Skärgården och skärgårdsvikar

Tillrinningsområde: 171 ha
Sjöyta: 36 ha
Största djup: ca 8,4 m
Medeldjup: 3,8 m
Volym: 1,8 Mm³
Uppehållstid: -

Djurgårdsbrunnsviken är en vik av Saltsjön mellan Norra och Södra Djurgården. Det rekreativa värdet är stort genom tillgängligheten och det centrala läget. Runt viken finns flera promenadstråk, och även partier med artrik ädellövskog, nordväst om Rosendal en artrik strandäng som är unik för Stockholm. Viken utnyttjas för båtsport, främst med roddbåtar och kanoter.

Vattnet är vanligen stabilt skiktat med ett salt och tungt bottenvatten, som normalt är syrefritt och innehåller höga svavelvätehalter. Ytvattnets halt av fosfor är något högre än ute i segelleden, kvävehalterna något lägre. Antalet termotoleranta koliformer är vanligen så lågt att vattnet är tjänligt för bad, vid några tillfällen har det varit med tvekan tjänligt och vid en provtagning otjänligt.  

Belastning

Djurgårdsbrunnsviken påverkas i ovanligt hög grad av bräddningar, som beräkningsmässigt svarar för cirka hälften av fosforbelastningen, medan resten huvudsakligen kommer från områden med flerfamiljshus. Bräddningarna är också den viktigaste orsaken till höga bakterietal, särskilt den stora bräddpunkten i Narvavägens förlängning.

Internbelastningen spelar troligen stor roll på grund av höga fosforhalter i det stagnanta bottenvattnet. Fosfor är främsta bristämne för produktionen liksom allmänt i innerskärgården.

Tillrinningsområde: 159 ha
Sjöyta: 34 ha
Största djup: <6 m
Medeldjup: 4,5 m
Volym: 1,6 Mm3
Uppehållstid: -

Hammarby sjö var från början en insjö i fri förbindelse med Järlasjön. På 1920-talet öppnades förbindelsen med Saltsjön via Danvikskanalen. Sjön utgörs nu av en cirka sex meter djup ränna mellan Saltsjön och Hammarbyslussen, en ränna mot Sickla sluss och däremellan ett grundområde med mindre än tre meter vattendjup, som fortfarande ger området karaktär av sjö.

Sjöns värde och betydelse för kringboende ökar ständigt genom tillkomsten av ny bostadsbebyggelse på Södermalm och vid Hammarby Sjöstad.

Vattenkvaliteten bestäms huvudsakligen av utbytet med Hamnbassängen, som är livligt på grund av de stora nivå- variationerna i Saltsjön. Möjligheterna att märkbart förbättra vattenkvaliteten är därför små.

Belastning

Tillförseln av brädd- och dagvatten är stor, cirka 32 000 respektive 550 000 kubikmeter per år. Fosfor från det primära tillrinningsområdet kommer huvudsakligen från centrumbebyggelse. Belastningen med tillrinningen från Nackasjöarna uppströms Sickla sluss är något större. Vattenkvaliteten i Hammarby Sjö styrs dock i allt väsentligt av utbytet med Hamnbassängen - även bakterietalen brukar visa stor samstämmighet. Exceptionellt höga metallhalter har påträffats i sedimenten.

Tillrinningsområde: 995 ha
Sjöyta: 152 ha
Största djup: ca 13,7 m
Medeldjup: 6,6 m
Volym: 10,1 Mm³
Uppehållstid: -

Brunnsviken är en av Stockholms största sjöar med en längd på över två kilometer. Sedan 1864 finns en förbindelse med Saltsjön genom Ålkistan.

Det inströmmande salta och tunga vattnet bildar tidvis ett stagnant bottenvatten med syrebrist och svavelväte. Vattenomsättningen förbättras genom utpumpning av bottenvattnet till Lilla Värtan.

Näringsinnehållet i ytvattnet har minskat, men Brunnsviken är fortfarande en näringsrik sjö med måttligt siktdjup och tidvis stort antal blågröna alger. Sedimenten är fosforrika och halterna av tungmetaller är höga, särskilt i den södra delen. I sjöns omgivningar finns både relativt orörd natur och ett kulturhistoriskt värdefullt landskap. Stränderna är lättillgängliga och ett bad öppnades 1985 på den östra sidan. Brunnsviken med omgivningar ingår i Ekoparken.

Belastning

Brunnsviken mottog fram till 1969 utsläpp av ofullständigt renat avloppsvatten. Dagvatten kommer fortfarande från de centrala delarna av Solna och Sundbyberg. Brunnsviken är på alla sidor omgiven av hårt trafikerade vägar, och trafikdagvattnet spelar antagligen stor roll för tillförseln av metaller och organiska föroreningar. En liten del av trafikdagvattnet renas i den sedimenterings-anläggning som 1990 byggdes för vattnet från Eugeniatunneln.

Lilla Värtan ligger mellan Stockholm och Lidingö och sträcker sig från Blockhusudden i söder till Stora Värtan i norr. Stora delar av stränderna upptas av industrier och av hamnområde med kajer, färjeterminaler och oljecisterner.

Stockholms del av Lilla Värtan ingår i Nationalstadsparken, med undantag av området kring Frihamnen och Loudden. Både i norr och söder finns naturstränder med promenadvägar och nedanför Lappkärret i norr även bad. Fågellivet är rikt och Lilla Värtan är en värdefull övervintringslokal.

En del av utflödet från Mälaren passerar genom Lilla Värtan, men strömförhållandena är mycket varierande. Näringshalterna är höga, siktdjupet medelstort-stort. Halterna av tungmetaller och organiska föroreningar är höga i sedimenten.

Tillgången på fisk är god. Främst fiskas strömming, havsöring och lax. Den stationära rovfisken (gädda och abborre) innehåller förhöjda halter av kvicksilver.

Sjöyta: 376 ha
Största djup: 40 m
Medeldjup: 15,7 m
Volym: 59,0 Mm3

Med Saltsjön avses området från Strömbron och Karl Johanslussen ut till Blockhusudden. Saltsjön är en del av en stor förkastningsspricka. Stränderna är branta och vattendjupet är stort, över 30 meter, redan strax utanför Slussen. Utflödet av sötvatten från Mälaren spelar stor roll för skiktningsförhållanden, vattenkemi och biologi.

Det renade vattnet från Stockholms två avloppsreningsverk, Bromma och Henriksdal, släpps ut innanför Blockhusdden. Tillsammans med utflödet från Mälaren skapar utsläppen ett komplicerat system med olika strömriktning på olika djup.

Halterna av fosfor och kväve är höga i ytvattnet och antalet bakterier är tidvis stort. Hela Saltsjön är hamnområde, vilket bland annat betyder att bad är förbjudet. Rekreationsvärdet är ändå stort på grund av promenadvägar, båtliv och goda möjligheter till fiske. Saltsjön är av mycket stor betydelse för stadsbilden i centrala Stockholm.

Tillrinningsområde: 152 ha
Sjöyta: 3,1 ha
Största djup: ca 3 m
Medeldjup: 2,6 m
Volym: 0,08 Mm³
Uppehållstid: -

Husarviken är en smal vik av Saltsjön, 900 meter lång med ett största djup på cirka tre meter. I den inre delen övergår viken i sankmark. Vid stränderna finns täta vassar.

Tillrinningsområdet är vidsträckt och omfattar en stor del av Norra Djurgården, Storängsbottnen och före detta gasverkstomten. Husarviken mottar även tillrinning från Laduviken och Uggleviken.

Vattnet är näringsrikt med överskott av fosfor, som kan förekomma i mycket höga halter. I bottnen förekommer förhöjda halter av kvicksilver, arsenik, cyanider och höga halter av kadmium och kolväten, som härrör från driften vid före detta gasverket. 

Belastning

Näringsförhållandena i Husarviken bestäms till stor del av vattenutbytet med Lilla Värtan. Stora fosformängder måste dock komma antingen från tillrinningsområdet eller med internbelastning. De största beräknade fosformängderna från det primära tillrinningsområdet kommer från tätbebyggelse. Tillförseln via tillflödena från Uggleviken och Laduviken antas vara ungefär lika stor som den primära - mängden från Uggleviken är dock beräknad på grundval av ett mycket litet antal prov.