Åtgärdsnivån bygger på beräkningar som visar att ett fördröjande steg som klarar 20 mm nederbörd kan minska föroreningsbelastningen från dagvatten med 70-80 procent. Så stora minskningar behövs för att miljökvalitetsnormerna ska kunna följas. Måttet är på så vis ett sätt att vid ny- och större ombyggnation möta lagkrav samtidigt som det skapar robusta dagvattensystem, både på allmän platsmark och kvartersmark.

Val av teknik och uppehållstid påverkar reningsgraden. Detta sammantaget gör att följande gäller:

• Vid ny- och större ombyggnation ska dagvatten från hårdgjorda ytor fördröjas och renas i hållbara dagvattensystem. Systemen ska dimensioneras med en våtvolym på 20 mm och ha en mer långtgående rening än sedimentation. För att ge tillräcklig avskiljning ska våtvolymen utformas som en permanentvolym eller en volym som avtappas under cirka 12 timmar via ett filtrerande material.
• Avsteg kan medges i de fall tekniska förutsättningar, naturliga förhållanden eller orimliga kostnader i förhållande till miljönyttan medför att det inte är möjligt eller motiverat att dimensionera en dagvattenanläggning för rekommenderad volym eller på annat sätt avskilja föroreningar motsvarande det som avses med åtgärdsnivån. Motiv och underlag för ett sådant avsteg ska i så fall anges.

Åtgärdsnivån ger utgångspunkterna för de dagvattenriktlinjer som lämnas för kvartersmark i tät stadsbebyggelse och för parkeringsytor. De här riktlinjedokumenten innehåller dessutom ytterligare stöd och vägledning för hur kraven i åtgärdsnivån ska kunna uppnås.

Åtgärdsnivån bygger på beräkningar som visar att ett fördröjande steg som klarar 20 mm nederbörd kan minska föroreningsbelastningen från dagvatten med 70-80 procent. Det behövs för att miljökvalitetsnormerna ska kunna följas. Måttet är på så vis ett sätt att vid byggnation möta lagkrav samtidigt som det skapar robusta dagvattensystem, både på allmän platsmark och kvartersmark. 

Vid planläggning ska planbeskrivningen, med stöd i dagvattenutredning, redovisa hur åtgärdsnivån kan uppfyllas och miljökvalitetsnormerna följas.

Även då det inte är aktuellt att tillämpa åtgärdsnivån ska dagvattenhanteringen utvecklas i en hållbar riktning och stadens dagvattenstrategi följas. Det innebär att dagvatten från hårdgjorda ytor i möjligaste mån ska tas om hand lokalt, det vill säga renas och fördröjas på, eller i anslutning till, ytorna. Exempel på hur åtgärdsnivån ska tillämpas.

När staden är markägare regleras tillämpningen av måttet i markanvisningsavtal. Genomförandet av dagvattenåtgärder säkerställs genom överenskommelser om exploatering. Oavsett markägare kan detaljplaner som inte klarar miljökvalitetsnormerna komma att upphävas av Länsstyrelsen.

Val av teknik och uppehållstid påverkar reningsgraden. Detta sammantaget gör att följande gäller:

• Vid ny- och större ombyggnation ska dagvatten från hårdgjorda ytor fördröjas och renas i hållbara dagvattensystem. Systemen ska dimensioneras med en våtvolym på 20 mm och ha en mer långtgående rening än sedimentation. För att ge tillräcklig avskiljning ska våtvolymen utformas som en permanentvolym eller en volym som avtappas via ett filtrerande material med en hastighet som ger en effektiv avskiljning av föroreningar.
• En reducerad våtvolym kan accepteras i de fall anläggningen ändå kan uppnå syftet med åtgärdsnivån. Förväntad funktion och reningseffekt ska kunna redovisas. Mer om anläggningar med effektiv rening.
• Avsteg kan medges i de fall tekniska förutsättningar, naturliga förhållanden eller orimliga kostnader i förhållande till miljönyttan medför att det inte är möjligt eller motiverat att dimensionera en dagvattenanläggning som ger den reduktion av föroreningar som behöver uppnås. Motiv och underlag ska i så fall redovisas.

De riktlinjedokument som tagits fram för dagvattenhantering på kvartersmark i tät stadsbebyggelse och för parkeringsytor ger vägledning för hur åtgärdsnivån kan uppnås.

Stöd för hur man räknar och dimensionerar enligt kraven finns under Beräkningsmetoder.

Det kan ske i planens genomförandebeskrivning och med hjälp av planbestämmelser. Planbestämmelserna kan exempelvis reglera byggandets omfattning, markens höjdläge, markytans genomsläpplighet och skyddsåtgärder som behövs för att motverka översvämning.

I sin kunskapsbank beskriver Boverket viktiga utgångspunkter och ger exempel på planbestämmelser som kan användas för att reglera dagvattenhanteringen, se länk nedan.

Lagen kräver att dagvattennätet ska dimensioneras för att klara skäliga anspråk på säkerhet. Det finns branschstandarder framtagna av Svenskt Vatten som förtydligar vad det innebär:

• När nya områden byggs dimensionerar Stockholm vatten dagvattennätet enligt den senaste branschstandarden P110.
• Den gamla branschstandarden P90 ger basnivån för dimensionering vid större ombyggnation eller förtätning där anslutning sker till befintligt nät. Möjligheterna att uppgradera befintliga system till P110 ska övervägas. Förutsättningarna i det enskilda fallet avgör.

För att klara flöden från extrema nederbördstillfällen måste lågpunkter och avrinningsvägar identifieras tidigt i planeringsprocessen. Bebyggelsen måste höjdsättas och placeras på lämpligt sätt. Skaderiskerna ska minimeras och kommunerna, i Stockholms fall stadsbyggnadskontoret, har ett lagstadgat ansvar att se till så att nya planer anpassas till riskbilden. Stockholms skyfallsmodellering ger vägledning

Dimensioneringen av dagvattensystem på kvartersmark sker enligt byggnorm och enligt stadens riktlinjer och krav på fördröjande kapacitet. Fastighetsägare är dessutom skyldiga att skydda sina fastigheter genom att inom kvartersmarken skapa lämpliga ytor för översvämning, eller skapa särskilda avledningsvägar för extrema flöden ut till omkringliggande allmän mark.

Skyfallsmodellen ska ge stöd för att tillämpa tre grundläggande principer vid fysisk planering:

1. Säkra ytliga avledningsstråk
2. Säkra lokala lågpunkter
3. Undvika att förvärra läget för bebyggelse som redan är utsatt för risk.

Skyfallsmodellen har gjorts för så kallade 100-årsregn, och med en klimatfaktor. Mer detaljer om hur modelleringen är gjord finns på stadens webbplats, se länken nedan. Där finns även en länk till de kartskikt som ska användas för att identifiera ytliga avledningsstråk och lågpunkter.

Arbete med en guide som ska göra det lättare att tolka skyfallsmodellen pågår. Under en testperiod är den endast tillgänglig för användare inom Stockholms stad, via länken Test av guide. Efter test och eventuella justeringar är målsättningen att guiden ska göras tillgänglig för alla.

Ytorna det rör sig om är

• Trafikleder med mer än 10 000 fordon per dygn
• Större parkeringsanläggningar och terminalområden
• Industrifastigheter med miljöfarlig verksamhet
• Fastigheter med tak- och fasadplåt i koppar och zink samt dess legeringar

Vid ny- och ombyggnation är det extra viktigt att välja lämpliga dagvattenåtgärder för den här typen av ytor. En från fall till fall bedömning behöver göras, men som regel är det en fördel om anläggningen har god förmåga att fånga upp lösta föroreningar. Det ska sedan vara enkelt att avlägsna de föroreningar som fångats upp. För att begränsa spridningen av föroreningar kan samlande anläggningar vara att föredra.

Vid åtgärder i befintlig miljö kan det också vara särskilt viktigt att uppmärksamma dessa ytor.

Byggmaterial som används vid nybyggnation, ombyggnad, renovering, och anläggningsarbeten ska inte innehålla utfasningsämnen och bör inte heller innehålla prioriterade riskminskningsämnen. Innehållet i de material som används ska dokumenteras på lämpligt sätt.

Leverantörer och exploatörer ska ha tillgång till relevant kompetens för att kunna uppfylla de här kraven.

Staden använder och rekommenderar följande eller likvärdiga system för att bedöma byggnadsmaterial:

• Byggvarubedömningen,
• BASTA eller
• Sunda hus

Färg, fogmassor, isoleringsmaterial och tak- och fasadmaterial kan genom läckage eller korrosion avge ämnen som hamnar i dagvattnet. Därför bör kemikalieinnehållet i dessa typer av material alltid utvärderas.

Vid utomhusanvändning av tak-, fasad- och andra ytbeläggningar som innehåller höga halter av koppar och zink ställer staden följande krav:

• Användning bör i första hand undvikas. Om sådana material ändå används ska dagvattnet renas lokalt, i anläggningar som både kan fånga partikelbundna och lösta föroreningar. Miljöförvaltningen ska kontaktas.

Läs mer i Stockholm stads Kemikalieplan 2014-2019, Dagvattenstrategi och Miljöprogram 2016-2020.

Ett förändrat klimat kan ge sådana konsekvenser. Det har betydelse för planering och placering av ny bebyggelse. Länsstyrelsen har tagit fram länsövergripande rekommendationer för ny bebyggelse vid Östersjön och Mälaren:

• Ny bebyggelse och viktiga samhällsfunktioner bör placeras ovanför nivån 2,70 meter vid både Östersjön och Mälaren.
• Vid Mälaren bör enstaka byggnader av lägre värde placeras ovan nivån 1,5 meter.

Länsstyrelsens nivåer representerar inga absoluta undre gränser för stadens planering. Följande gäller:

• Stockholms stad tillämpar generellt principen att sammanhållen bebyggelse och samhällsviktiga funktioner vid Saltsjön ska placeras över en nivå på cirka 2,25 meter.
• Ska ny bebyggelse placeras under av Länsstyrelsen rekommenderade nivåer krävs underlag som visar att översvämningsriskerna kan hanteras.

Ytterligare vägledning lämnas i Stockholms stads PM om principer för översvämningsskydd vid byggande längs Östersjökusten.

Stockholm Vatten och Avfallanvänder i sina projekteringsanvisningar för VA-anläggningar en dimensionerande vattenståndsnivå som benämns "Extremt dimensionerande vattenstånd" (EDW). Till denna nivå ska en recipient kunna stiga utan att det finns risk för översvämningar via ledningsnätet.

Det finns EDW-värden för Östersjökusten och samtliga sjöar i kommunen. Dessa värden kommer att kalibreras mot Länsstyrelsens nivårekommendationer.

Samtliga nivåer är angivna i RH2000 (rikets höjdsystem 2000).

Alla viktiga frågor listas inte under en egen rubrik här på dagvattenwebben. Däremot redovisas samtliga frågor som bör behandlas i en dagvattenutredning i en särskild checklista. Listan är framtagen för Stockholms stad.

Det är viktigt att listan används eftersom det inte finns några standardlösningar för att åstadkomma en hållbar dagvattenhantering. Varje plats är unik. Geologi, grundvattennivåer och markens infiltrationskapacitet är exempel på kunskapsområden som ska behandlas i samband med valet av en dagvattenlösning för en speciell plats.