Till sidans huvudinnehåll

Lövsta - stadens mottagningsstation för latrin och sopor

År 1885 köpte staden ett område i Lövsta väster om Stockholm för att bygga en mottagningsstation för latrin och sopor.

Lagom till att latrinhanteringen på Fjäderholmarna fick upphöra togs i Lövsta i bruk 1889. Då transporterade det första soptåget, ”Silverpilen”, avfall och latrin från Stockholm. Latrinkärlen forslades i en specialbyggd järnvägsvagn. Beslutet att låta Lövsta ta hand om stadens sopor var impopulärt i närområdet.

För förädlingen av latrin byggdes en så kallad pudrettfabrik på Lövsta. Producerad pudrett såldes som gödsel till handelsträdgårdarna i Hässelby med omnejd.

Latrintömning ett tungt arbete

År 1908 var Stockholm uppdelat i 14 så kallade budningsdistrikt, och då var latrinhämtningen som störst med 700 000 hämtade kärl. Vid sekelskiftet år 1900 kostade hämtningen 50 öre per kärl. Då fanns även ett latrinkärl av plåt som slöt tätt och som en man kunde bära på axeln ut till hämtningskärran. Vid normal fyllningsgrad vägde ett kärl cirka 55 kg. Arbetet var tungt.

Vattenklosetten gör sitt inträde och en yrkeskår försvinner

Strax innan sekelskiftet år 1900 kom de första vattenklosetterna, men det var förbjudet att använda vatten från stadens vattenledningar till spolning eftersom man fruktade att vattnet inte skulle räcka till. Ville man ansluta sin vattentoalett till stadens vattenledning var man tvungen att ansöka om tillstånd. År 1895 fanns bara ett fyrtiotal hus med WC. Eftersom staden ännu saknade avloppsreningsverk (Bromma reningsverk invigdes inte förrän 1934) flyttade man bara latrinproblemet från landbacken till strandkanten.

Efter år 1909 blev det tillåtet att använda vatten från stadens vattenverk för toalettspolning. Då sjönk antalet hämtade latrinkärl drastiskt trots att befolkningsantalet samtidigt steg. Undan för undan tog stadens avloppsledningar hand om latrinet. En hel yrkeskår som samlat in latrin från stadens utedass och tömt och rengjort kärl försvann gradvis.

Sista torrdassen försvann på 1970-talet

Fram till år 1958 ansvarade renhållningsverket så gott som ensamt för avträdesrenhållningen i Stockholms centrala delar. Därefter sköttes uppgiften av entreprenörer. Ända in på 1950-talet var torrdassen vanliga i de äldre byggnaderna i Stockholms innerstad. De sista dassen försvann under Norrmalmsregleringen på 1950-talet och upprustningarna runt 1960- och 1970-talen. År 1976 upphörde latrinhanteringen på Lövsta helt.

Senast uppdaterad: 2021-10-15

Läs mer om...

Renhållningen börjar regleras

Det var först i mitten av 1800-talet som renhållningen började organiseras på riktigt. 1859 grundades nämligen Stockholms renhållningsverk och verket tog över ansvaret för latrinhämtningen.

Lövsta - stadens mottagningsstation för latrin och sopor

År 1885 köpte staden ett område i Lövsta väster om Stockholm för att bygga en mottagningsstation för latrin och sopor.

Sophantering under 1900-talet

Vid sidan av latrinet fanns förstås andra sopor som behövde tas om hand. Från Södra-, Norra- och Östra inlastningsstationen i Stockholm transporterades soporna (och under en period även latrinet) till Lövsta mottagningsstation.

Paradigmskifte på 1970-talet

På 1970-talet kom ett paradigmskifte i synen på avfall. Återvinningsfrågan aktualiserades och bland annat byggdes under decenniet åter en sorteringsanläggning på Lövsta.

Se alla artiklar inom det här ämnet