Fällning av fosfor i Djurgårdsbrunnsviken

Så här går fällningen till

Principen för fällning är densamma som vid dricksvattenframställning och metoden används globalt för att förbättra vattenkvaliteten i sjöar. Metoden innebär att en polyaluminiumkloridlösning tillsätts som binder fosfor.

Fällningslösningen pumpas ut från en båt ner till en spridarbom som dras nere i vattenmassan. För att förbättra utbytet av fällningen åker man runt på viken och passerar över ytorna som ska behandlas vid flera tillfällen så man kan applicera en liten dos av fällningslösningen per gång man passerar. På så vis minskar man dessutom risken för sänkt pH i vattnet.

Hela tiden loggas såväl flöde som position och resultatet blir en tydlig bild av exakt hur mycket lösning som lagts ut på respektive yta. Mängden fällningslösning anpassas efter mängden fosfor som de olika ytorna innehåller. Desto djupare, desto mer fällningslösning. Fällningen som uppstår nere i vattnet sjunker och sedimenterar sedan raskt ner till botten. Samtliga ytor djupare än fyra meter kommer att behandlas.  

Den bundna fosforn blir permanent bunden till aluminiumet som tillsätts och kan därmed inte bidra till en fortsatt övergödning. Effekten av behandlingen väntas visa sig snabbt.

Fällningen pågår från början av vecka 39 och håller på cirka 2 veckor

Arbetet kommer att påbörjas vecka 39 och beräknas vara klart i vecka 40 men vid eventuella komplikationer kan det ta ytterligare någon vecka. Utförare av arbetet är Vattenresurs AB. De är en mycket erfaren entreprenör som har gjort de flesta fosforfällningarna i Sverige.

Anmälan om samråd med Länsstyrelsen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (1998:808) gjordes under våren men Länsstyrelsen ansåg att åtgärden inte behövde samrådas då den enbart kommer att innebära en förbättring.

Principen för fällning är densamma som vid dricksvattenframställning och metoden används för att förbättra vattenkvaliteten i sjöar såväl i Sverige som internationellt.

Bakgrund

År 2015 antog kommunfullmäktige i Stockholms stad ”Handlingsplan för god vattenstatus”. Denna handlingsplan anger hur staden ska arbeta för att nå god vattenstatus i våra kustvatten, sjöar och vattendrag. Inom ramen för de lokala åtgärdsprogram som tas fram för stadens vatten identifieras fosforfällning som den mest kostnadseffektiva åtgärden för att minska mängden fosfor i sjöar och kustvatten som lider av internbelastning.

Eftersom Djurgårdsbrunnsviken är kraftigt påverkad av detta näringsämne, mycket på grund av historisk belastning, är aluminiumfällning en viktig åtgärd för att uppnå bättre vattenkvalitet i viken. Staden, genom Stockholm Vatten och Avfall, genomförde hösten 2019 en motsvarande fällning i Brunnsviken. Fällningen uppnådde mycket god effekt. Fällning enligt liknande metod har även utförts i havsviken Björnöfjärden, i Värmdö kommun. Inför åtgärden kommer Stockholm Vatten och Avfall att anmäla om ett formellt samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (1998:808) med Länsstyrelsen i Stockholms län.

Informationsmöte

För att informera boende och verksamheter kring Djurgårdsbrunnsviken om den planerade åtgärden arrangerar Stockholm Vatten och Avfall och Stockholms stad ett informationsmöte. Mötet vänder sig till dig som är mark-/vattenägare eller en viktig intressent av annat skäl. I samband med mötet finns även möjlighet att ställa frågor och lämna synpunkter.

Informationsmötet hålls via Skype. Anmälan till mötet görs via e-post till katarina.forslow@stockholm.se Märk mejlet med rubriken ”Informationsmöte Djurgårdsbrunnsviken”. En Skypelänk skickas ut till deltagarna via mejl i samband med anmälan.  Anmälan görs senast den 26 maj klockan 12.00.

Synpunkter kan lämnas till och med den 14 juni.

Kontakt vid frågor: Fred Erlandsson

Välkommen!

Synpunkt 1:
Synpunkter på åtgärder i Djurgårdsbrunnsviken Stockholms stad planerar att med aluminiumfällning minska halten fosfor i botten av Djurgårdsbrunnsviken, som ligger norr om Skansen mitt i Stockholm. Det vore bra om man också utredde ett alternativt åtgärdsprogram som jämförelse. Med stöd av Plan- och bygglagen med Miljöbalken och försiktighetsprincipen. En möjlig åtgärd vore att späda ut vattnet i viken med rent vatten från mälaren och då kan man pumpa upp samma mängd mer fosforhaltigt vatten från viken och med det vattna omkringliggande landområden. Man kan i fler parker osv plantera mer växter som får ta till sig fosfor ur vattnet. Växter som har vuxit kan sedan tas bort, kanske till förbränning i Värtaverket där fosfor i askan kan tas till vara för att användas som gödning på lämpliga platser. Fosfor cirkuleras i naturen i stället för att långtidslagras i sjöbotten. En kostnad per kilo fosfor kan i stället bli en vinst. Att få fram aluminium leder också till ekologiska och ekonomiska kostnader. Vi har nog också alltför litet kunskap om de långsiktiga systemekologiska konsekvenserna av sådan fosforlagring. Att med pumpar öka flödet genom Djurgårdskanalen österut är inte så bra eftersom Östersjön redan innehåller för mycket fosfor. Och om man muddrar bör man vara mycket försiktig eftersom bottensedimentet troligen innehåller många olika gifter sedan lång tid. Kostnaden för vattenpumpar kan bli låg om man pumpar på våren och sommaren när elpriset är lågt. Och om man till en del tar vanligt dricksvatten från vattennätet kan man göra det på tider när kapaciteten är extra stor. Och till just de platser i viken där fosforhalten är extra stor eller störande. Anläggningarna för el och vatten finns redan så marginalkostnaden för samhället är mycket låg för att använda dem fler timmar per år. En mycket stor fördel med detta program är att man kan samla erfarenheter och kunskap, evidens, som sedan kan användas på många håll i Sverige och andra länder. Östersjöns botten är till ca 30 % död botten, till stor del på grund av för höga fosforhalter och för låg vattenomsättning. Flödet av fosfor dit bör minska. Programet borde kunna ledas och följas upp av marinekologiska forskare vid Stockholms Universitet. De är mycket duktiga sedan många årtionden. Långsiktigt ekosystemtänkande behövs. Och inte bara se enstaka arter av växter och djur. Vi lever i en komplex värld. Med en osäker framtid. Och katastrofer skall förebyggas – inte förorsakas. Turister och gäster från många länder kan lätt besöka program med verksamheten i Stockholms innerstad. Vi kan exportera kunskap och teknik.

Svar 1:
Tack för dina intressanta tankar. I detta skede finns inte möjlighet att utreda alternativt åtgärdsprogram även om delar av förslaget skulle vara genomförbara. Precis som du skriver finns andra alternativa metoder att hantera fosforbelastning, t ex muddring och biomanipulation. Dessa metoder har vi i andra motsvarande fall tittat på, bla för Brunnsviken. Den sammanvägda bedömningen är dock att fällning med aluminium är den mest lämpade metoden för våra urbana vattenförekomster som lider av internbelastning. Tidplanen för såväl projektet som arbetet med att nå god ekologisk status i vattenförekomsterna är lite för kort för att få full effekt av den alternativt föreslagna åtgärden utan mycket stora investeringar.
Det skulle vara möjligt att bygga en anläggning för uppumpning av bottenvatten för att ta bort fosfor och i sin tur kunna nyttja detta vatten för bevattning men investeringskostnaden skulle bli oproportionerligt hög i ett så pass litet vatten. Ett litet aber är också att det är ett salt vatten som skulle kunna ha en negativ påverkan på mark och växtlighet men man har faktiskt gjort försök med bevattning med saltvatten med goda resultat. Misstänker dock att man kan använda begränsade mängder saltvatten i längden. Utpumpning av bottenvatten genomförs i dagsläget i Brunnsviken även om vattnet inte nyttjas till bevattning och huvudsyftet med detta är inte att lyfta bort fosfor utan istället att det syrefattiga bottenvattnet ska kunna ersättas av ett tyngre och syrerikare vatten.
Att ett bortpumpat vatten skulle ersättas med vatten från Mälaren skulle däremot inte fungera så bra då detta vattnet är lättare än det bräckta vattnet i Djurgårdsbrunnsviken, och en förstärkt skiktning mellan vattenmassorna skulle rentav kunna förvärra syrebristen i de djupare delarna som följd.
Att man skulle förbränna det odlade för att nyttja fosforn i askan är även det mer tveksamt då det kräver att det är en mer vedartad vegetation. Detta saknas i närområdet, åtminstone sån som får avverkas, och man skulle i så fall behöva köra bort detta vattnet för att nyttja det och det skulle inte vara särskilt hållbart.
Instämmer i att stora delar av Östersjön har problem med döda bottnar till stor del orsakat av höga halter av näringsämnen och dålig omsättning av bottenvatten och att det är viktigt att studera principer för att komma till rätta med dessa problem. Emellertid finns det många andra platser där förutsättningarna faktiskt är bättre för att studera principerna för lösning av detta och i detta projektet får vi nöja oss med att bidra till att mindre näringsämnen förs vidare ut i skärgården.